Finslipad.

inga antiagekrämer har tidigare verkat på djupet, enligt L'Oreal

2012-01-16T11:23:00.002Z

Inte nu längre.

L'Oreal planerar att släppa en helt ny serie med antiagekrämer. Krämer som, enligt dem, ska släta ut rynkorna *gäsp* och reparera skadad hy ("skadad hy" är för skönhetsbolagen samma sak som "åldrad hy") *dubbel gäsp*. Den nya banbrytande tekniken bakom (för det finns alltid en banbrytande teknik) är ämnen i krämerna som imiterar naturliga ämnen som redan finns i huden. Och eftersom huden då känner igen dem stimuleras den till att förnya skadade (åldrade) celler. Det intressanta med det här, är varken den nya tekniken eller påståendet om att fixa åldrad hy, utan ett uttalande från L'Oreals forskningschef Bruno Bernard på branschnyhetssidan CosmeticsDesign-Europe, där han menar att "all kosmetika hittills bara agerat på ytan" – att det är först nu man kan skapa krämer som har föryngrande effekter i hudens djupare lager.

Intressant, eftersom L'Oreal redan för några år sedan, när firman släppte sina antiagekrämer med det kollagenimiterande ämnet Pro-collagen, påstod att deras nya genombrott kunde gå ner på djupet och öka hudens inbyggda produktion av just kollagen (det som gör att huden håller sig fyllig, slät och elastisk). Collagen Remodeler Night, var till exempel en nattkräm som påstods fungera i hudens djupare lager. "Medan du sover, jobbar den här innovativa formulan med att återladda hudens naturliga kollagen produktion". Fast bakom reklampelarna lät det förstås annorlunda. När de flesta konsumenter inte hörde intygade språkrör från L'Oreal vad alla kemister redan visste: att kollagen i en kräm inte kan penetrera huden alls, utan stannar på ytan och hjälper den att binda fukt.

För bara några månader sedan lanserade Vichy (som ägs av L'Oreal) en antiagekräm med orden "Have scientists finally found the facelift in a jar?" Den här gången var det den "unika och patenterade" ingrediensen Rhamnose som skulle lura celler i huden att börja pumpa ut lika mycket kollagen som en ungdomlig hud gör. Ett tekniskt genombrott, menade L'Oreal, efter 10 års intensiv forskning (det är alltid 10 år, fastän det med tiden mer logiskt borde vara 15, 20 eller till och med 50).

Men, nu går alltså L'Oreal ut och motsäger sina tidigare teorier. Helfestligt.

kroppsideal anno 1950

2012-01-10T11:58:00.001Z

Vad hände?

den nya parfumistan

2012-01-03T22:04:00.002Z

Nu, mina vänner, är jag officiellt en parfumista (läs: parfymnörd).

Nu vill jag ha de mest sofistikerade och komplexa parfymerna som finns. Ambergris, oud och läder – ge mig. Rika, djupa, råa - som en fin cabernet för en vinprovare. Om något sägs dofta blod och salt hud, så vill jag vara där och lukta på en gång. Och jag känner mig numera attraherad av doften av ammoniak på min hud (som doftmolekylen Iso E Super tydligen kan ge).

Min tonårskärlek var en brun, rätt så ful glasflaska från Shiseido. När alla andra bar Anais Anais (Cacharel), Tresor (Lancome) och senare CK One (Calvin Klein), bar jag Féminité du Bois. Feminitet duh vadå undrades det, och jag kunde själv knappt uttala det. "Som mammas kryddskåp", var den vanligaste kommentaren hos de som fick sniffa mina handleder. Men för mig var den extremt mystisk med sin magiska doft av dunkel cederträskog (en doftnot som mest fanns/finns i parfymer för män), torra mustiga kryddor, slingrande inslag av plommon och violer (utan den clichéartade sötsliskigheten som är så vanlig bland designparfymer för kvinnor), och så Iso E Super så klart, som gjorde allt silkeslent i näsborrarna (vilket jag inte hade någon aning om då). Utan några associationer till namnet, fick den mig att känna mig fenimin, vuxen och mest av allt, speciell.

Jag försökte tycka om de "vanliga" kvinnliga, nyromantiska dofterna. Men i ärlighetens namn luktade det mesta efter ett tag godis eller fruktlikör från systemet. Orientalen Casmir från Chopard blev den närmsta "vanliga doft" jag klarade av. När Casmir tog slut, gick jag rotlöst doftlös under alldeles för många år. Tills jag kapitulerade för Shiseidos Féminité du Bois ännu en gång.

För några månader sedan, strax innan jag började researcha för en tidningsartikel om nischparfymer hittade jag min gamla Shiseido-vän i en kasse uppe på vinden. 7 år gammal och fortfarande med några dyrbara droppar kvar på botten. Jag kråmade mig som en katt de dagar jag kunde bära henne innan hon började hosta luft. I ett desperat googlande efter ett återköp, var det enda jag hittade "slut på lager", "slut på lager", "slut på lager", "discontinued by Shiseido". Det var den parfymdrömmen.

Så här i efterhand, när jag läst på om parfymernas värld, förstår jag att det är det som är det tråkiga med kommersiella designparfymer: att de antingen djävulskt drar tillbaka, eller återinför med kassa omformuleringar, sådant som inte tilltalar den stora massan. Några av de mest eftertraktade dofterna (läs: haute parfums), nej inte Chanel No 5, utan Lanvins Scandal eller Cotys Paris, har man slutat tillverka av den enkla anledningen att den moderna "vanliga" konsumenten inte vill ha dem. Men för parfumistan är de några av de mest underbara/fascinerande/fasetterande dofterna som någonsin existerat.

Men så hände det, efter att jag för några veckor sedan inledde ett researcharbete inför en parfymartikel, fick hem samples efter samples från nischmärken från världens alla hörn, och det i en av påsarna med avsändaren Les Salons du Palais Royal Shiseido och Serge Lutens, av en ren händelse, låg ett rör med texten Féminité du bois.

Den saknade parfymen visade sig inte bara vara en revolutionerande doft: en av de första kvinnoparfymerna baserade på doftämnen som på den tiden ansågs lämpade för män – vilket kan förklara min hemliga längtan efter att hellre bära herrparfymer. Utan doften föddes av stjärnparfymören Serge Lutens, under den tid på 90-talet som han konsultade för Shiseido. Tydligen ska Lutens ha dragit med sig Shiseidos team till Marrakech i Marocko för att visa dem precis vad han var ute efter: att fånga kvintessensen av de cederträ som växte längs Atlasbergen.

Det här blev ett långt inlägg, men vad jag egentligen vill säga är inte bara att Féminité du Bois äntligen kommit hem igen (till Serge Lutens eget sortiment och min mahognybokhylla), utan att även JAG gjort det. Efter att livlöst ha dragit fram i ett nedtrampat parfymträsk, kom jag så äntligen hit. Till nischparfymhimlen. Nu vill jag bara ha mer, ha mer och ha mer...

fixa riktigt jävla jämn och slät hy - del 2

2011-12-15T18:38:00.000Z

Mot jämnare grunder. Du missade väl inte 1a delen i slät-hy-skolan? Dags för del 2 , som handlar om korrigerande produkter som leker med öga och ljus – eller på skönhetsspråk, "har en optisk effekt".

Utjämnande krämer
Applicering: Innan din foundation, eller istället för foundation.
Krämer som är för fettiga och oljiga är en dålig grund för slät hy, eftersom de gör så att din foundation glider runt och samlas upp i dina porer. Därför ska du leta efter silikon-baserade krämer, eller serum. Det är silikonerna (som dimethicone, cyclopentasiloxane, cyclomethicone och polysilicone-11) som ger krämen den där glidiga känslan, som ändå inte är oljig utan snarare torr, och din hud en len silkesfinish. Silikoner jämnar ut ytor, och fungerar också som bärande ämnen för andra ämnen, väldigt ofta pigment, vilket leder oss in på stjärningrediens numero två: mineralpigment. Mica är ett mineralpigment som ger huden ett subtilt skimmer. Mer tekniskt fungerar det som små speglar som reflekterar ljus och tar bort skuggor, vilket mjukar upp och rent illusionistiskt slätar till ojämnheter – på skönhetsspråk kallat att ge "en optisk effekt". Polymer är också stjärnämnen i jakten på slät hy. De fyller temporärt ut ojämnheter (ytliga linjer och djupa porer) genom att lägga sig över huden som en osynlig, elastisk hinna. Alla de här ämnena är sjukt populära i antirynkkrämer och porminskande primers.
Finslipad älskar Estee Lauder Perfectionist CP+ Wrinkle Lifting Serum, MAC Strobe Cream Hydratant Lumineux och gillar Olay Regenerist 3 Point Super Serum.

Spackel för huden
Applicering: Mellan din kräm och foundation, men även ovanpå flytande/krämig foundation.
Primers och wrinkle-fillers är produkter som nästan fungerar som ett slags spackel för huden – bortsett från att ytan aldrig behöver slipas ner med sandpapper. Självklart raderas inte ojämnheten som i en photoshop-retusch, och alla primers eller wrinkle-fillers gör inte jobbet. Ojämnheterna blir bara mindre framträdande. Ämnena som fixar till det är återigen silikoner, polymer och i vissa fall mica-skimmer. Skillnaden är att primers och wrinkle-fillers ofta är tjockare i konsistensen. Resultatet kan bli förvånansvärt bra, om du bara är beredd att pilla lite. Punktbehandla smålinjer, djupa porer och till och med ärr, genom att dutta med fingret (ungefär som när du applicerar ögonkräm) tills produkten smälter in i huden.

Finslipad är beroende av Olay 30 Second Wrinkle Filler!

Airbrushpuder
Applicering: Sista steget efter din foundation, efter ditt vanliga puder eller istället för det.
Det här är puder som kom samtidigt som HD-teve-revolutionen. Vad som skiljer dem från vanliga puder är att de ger en utslätande silkesaktig, nästan airbrushad finish, och ofta är vita i färgen (även fast det står att de är transparenta). Det innebär att om du använder för mycket blir resultatet lätt onaturlig, blekt och överdrivet teatersminkat. Nyckeln är att applicera med en svamp och inte borsta på det. Doppa lite av svampen i en aning puder och tryck lätt över ojämnheter tills du ser att det smälter in. Ta hellre för lite, och koncentrera dig på de ställen i huden som är som mest ojämna istället för att svepa in hela ansiktet.
Finslipad älskar MAC Prep+Prime Transparent Finishing Powder/Loose och gillar Youngblood Hi-Def Hydrating Mineral Perfecting Powder.

skönhetskonferens

2011-12-12T19:50:00.001Z

Det blev en tripp till Stockholm över helgen: för parfymresearch, champagnefrukost och 10 timmars skönhetskonferens i Daisy Beauty-regim. Sedan nattbussen hem, halvt berusad på vodka från Hells Kitchen. Intryck simmandes i mitt huvud: parfymer som doftar läder, ny ekocertifierad hårfärg, mascara för håret, sulfater i gröna schampon, vårmakeup från Dior, hudvårdande mineralfoundations. . . fortsättning följer. . .

frukost.

the December Cut

2011-12-08T08:30:00.000Z

Nu blir det saxen i håret . . .

I love les perfumes

2011-12-05T13:30:00.000Z

Honoré Des Prés vita silkespaket hade inte kunnat komma en bättre dag än denna!

Fyra dagars tand-inflammation, huvudvärk, illamående och två pockande deadline – och det lilla inslagna franska paketet stämplat Paris visade sig vara en tickande antiseptbomb. Jag behövde bara sniffa lite här och lite där, och sedan vakna upp på den andra sköna gröna sidan.

Nej, jag pratar inte om vita pulver i näsgångarna, utan om de ekologiska dofterna i Honoré Des Prés We Love New York kollektion. Jag är ingen parfymkonässör i närheten av Julia eller Caroline, men jag ska försöka.

Hajpade I Love Les Carottes fuktade mina handleder med en frisk doft av morötter nyss uppdragna ur solvarm jord. Gullig och unik men inte tillräckligt utmanande för mig. Med I Love Coco förväntade jag mig en sötsliskig kokosdoft, men överraskades istället av en uppfriskande näsknäppa av vått och mjölkigt kokosnötskött... och så småningom... en framkrypande underton av hmm, ja faktiskt, syrlig salmiak. Redan där försvann min tandvärk. Vamp A Ny var den som fortast föll mig i smaken – om jag nu ska döma en eau de parfum efter de första sekunderna. Den anföll mitt armveck som en påflugen kyss av sensuell, liljekonvaljsöt tuberose. Och blev, senare under kvällen, lite salongsberusad på både karibisk rom, och en och annan vaniljshot.

Silikonexperimentet på MAC

2011-10-20T16:17:00.001Z

Är det bara jag som tycker att det är lite vrickat att skönhetsförsäljare inte fattar att anledningen till att det finns innehållsförteckningar är för att vi ska kunna läsa och se vad produkterna innehåller?

Gled in på MAC i Malmö. Ett avtalat möte efter snack med PR-avdelningen. Mitt uppdrag var att få hjälp med att kika igenom MAC's sminkutbud efter silikoner. Dessa omskrivna ämnen som ingen egentligen verkar veta något om – definitivt inte de säljansvariga på MAC. I kontakt med PR-avdelningen i Köpenhamn hade jag nämnt att jag var speciellt intresserad av Studio Sculpt, efter att ha läst någonstans att den innehöll silikon. Mycket möjligt, menade PR-avdelningen, men rättade mig någon dag senare med att säljarna på MAC i Malmö kikat på foundationen, och menade helt säkert att den inte alls innehöll det.

Förvånat, och alldeles för godtroget, antog jag att de visste vad de snackade om.

Väl i MAC-butiken skyndade sig säljerskan med att säga att väldigt få av MAC's produkter innehöll silikon.

– Jaså, är du säker?

– Jaadå, vi har läst igenom bibeln (annat ord för MAC's produktkatalog för säljare) och hittar ingen silikon förutom i Pro Longwear foundationen.

– Men jag är ganska så säker på att jag läst att det ska finnas lite överallt... till exempel i Prep+Prime.

Jag kikade på närmsta hylla. Vände på en ögonskugga och hittade silikoner. Såg en concealer, ett rouge, en kajal, ytterligare en concealer, och så vidare. Säljerskan tittade chockat på.

I egenskap av säljare hade hon ögnat igenom varje produkts marknadsföringsslogan, typ "superladdad primer med kraftfulla växtextrakt som tar bort spår av stress och ger trött hy ny lyster med skimrande partiklar och antioxidanter..." – nähäp inga silikoner där inte. Innehållet (som även det stod klart och tydligt i MAC-bibeln) hade hon inte ens kikat på. OM hon åtminstone hade gjort det, hade jag kunnat förstå att det inte är lätt att veta att silikon sällan heter silicone i en innehållsförteckning.

– Det här, sa jag och pekade optimistiskt på ordet Dimethicone, är en silikon.

– Och det här också, fortsatte jag och pekade på Phenyl Trimethicone och Phenyl Methicone.

– Till och med det här, sa jag och pekade på Cyclopentasiloxane. I princip alla som slutar på "cone" eller "siloxane" är silikoner.

Säljerskan tittade nu surt på mig, och jag förstod att min tid i MAC butiken var bidad.

Kanske är jag onödigt gnällig, men en skönhetssäljare borde i alla fall, tycker jag, vara så pass insatt att ärligt kunna svara Ja/Nej när en konsument frågar: innehåller den här (sätt in valfritt kontroversiellt ämne, tex parabener, mineralolja, sulfater, silikoner etc)?"

Och, förresten, Studio Sculpt innehöll visst silikoner.

Lite MAC-smink som innehåller silikoner (och en sannolik förklaring till varför de är så jädra bra! Silikoner tillsätts tex för att sminket ska gå på jämnare och slätare och sitta längre utan att kladda eller fälla)

Strobe Cream

Studio Sculpt Foundation

Studio Sculpt Concealer

Studio Fix Fluid

Prep+Prime Skin Base Visage

Pro Longwear Foundation

Pro Longwear Concealer

face & Body Foundation

Sheertone Blush

Fluidline Eye-Liner Gel

Powerpoint Eye Pencil

Paint Pots

Paints

Sephora till Köpenhamn om bara några månader...

2011-10-11T10:43:00.003Z

Till alla er i Södra Sverige, nära Sundet, som drömmer om Stila, Benefit, Make Up For Ever och resten av gänget... 2012 tar ni närmsta Öresundståg till Köpenhamn när franska kosmetikparadiset Sephora öppnar sin första skandinaviska butik på varuhuset Illum.

Sökandet efter lokal i Stockholm gav inget den här gången heller (r.i.p Bobbi Brown som låg på Stockholms snart-här-lista hur länge som helst, men till slut plockades in på Köpenhamns-varuhuset Magasin istället). Sephora lägger Sverige på hyllan. Nästa perfekta vision (sorry Stockholm) skulle vara att slå upp i det miljonhajpade shoppingscentret Emporia som beräknas öppna i Malmö i slutet av 2012 (just a thought).

Till alla er som grämer sig över att det sket sig med Stockholm: en enkel tågresa från svenska huvudstaden till Malmö kostar mellan 3 till 300 kronor på Tradera; en enkel Swebus från Malmö C till Köpenhamns Huvudbangård går på 50-lappen.

in to the gloss on a saturday night

2011-09-10T22:39:00.000Z

Avslutade lördagkvällen med en artikeldeadline, inledde natten med vin och fastnade totalt framför Emily Weiss rosade skönhetsblogg In To The Gloss. Välskriven och stilsäker direkt från modevärldens insida, fast utan pretentiöst skryt eller maxad glamour. Varför finns det inga svenska tidningar som plåtar beauty så här – enkelt och rakt. Bilderna har jag lånat direkt från Emilys blogg, make sure to pay her a visit, du kommer inte ångra det...

Naglar lackade i Chanels Peridot. © www.intothegloss.com

Kinder rougade i Nars Orgasm Blush. © www.intothegloss.com

Komplett makeup från Givenchy. © www.intothegloss.com

hur mycket vet naturkosmetiken om naturliga ingredienser

2011-09-01T17:11:00.001Z

Jag jobbar på en grej om naturlig hudvård (avslöjar mer om det längre fram). Förresten så är det därför jag inte varit med på ett tag. Istället har jag ägnat all tid åt att försöka bli klok på det komplexa ämnet naturingredienser. Du ska veta att det går runt i skallen just nu. Speciellt med tanke på att mycket av tiden går åt till att försöka se förbi smutskastningar, häxjakter på hemska kemikalier och annan "välvillig" propaganda om att naturen (eller rättare sagt naturens hudvårdsingredienser) skulle vara det renaste, snällaste och tryggaste. Det är en massa försök till övertalningar överallt, men när man väl börjar pressa citronen märker man att det kommer ur mycket, mycket mer än sur juice (ursäkta metaforen, kunde inte låta bli). Jag har snackat med ekotillverkare (de som utvecklar och säljer den naturliga hudvården), kemister (de som kan allt vetenskapligt om atomer, molekyler och beståndsdelar), toxikologer (de som kan allt om skadliga kemikalier), säkerhetsbedömare (de som kollar skönhetsprodukterna för att godkänna att de är ok för oss att använda), och så vidare.

Vad som slår mig är detta...

Att det är oerhört svårt att komma fram till något som egentligen är vettigt. Det slingras och svävas en hel del bland naturkosmetiktillverkarna. Och många gånger är svaret ett annat än svaret på min egentliga fråga. En svensk och väldigt populär ekotillverkare svarar till exempel att fördelen med naturliga ingredienser är att de har använts i hundra år, när jag undrar på vilket sätt naturliga ingredienser, till skillnad från syntetiska ingredienser, är en fördel för huden.

Att en del ekoförespråkare och en del kemister inte alls är överens om vad som egentligen är kemikalier. Medan kemister definierar kemikalier som "något som alla ingredienser oavsett ursprung innehåller, eftersom alla ämnen har en kemisk formel", definierar ekoförespråkare kemikalier som något som "används industriellt eller kommersiellt" och inte är "avsedd att ätas", vilket innebär att "ättiksyra hemma i köket inte är en kemikalie när du använder den som tillsats till bakning". Men förvandlas till en kemikalie "om du får för dig att göra rent din grannes spis med samma ättiksyra och tar betalt för din tjänst".

Vilket i mina öron innebär att en citron inte är en kemikalie så länge du äter den, men blir en kemikalie när du stoppar extrakt från den i en hudkräm och tar betalt för det.

Blir du klokare?

Naturliga doftämnen inte så snälla som du tror

2011-08-22T10:52:00.002Z

Fastnade för parfymbloggerskan Julia Forsbergs intervju med Molton Browns chefparfymör Jennifer Jambon. Tycker att du ska läsa den! Självklart var det följande citat som lockade mig...

JJ: "Parfymvärlden är paradoxal. Å ena sidan har du regler och föreskrifter som syftar till att produkterna vi tillverkar skall vara säkra. Å andra sidan finns det de som bara vill ha och använda parfymer med naturliga ingredienser som av naturen är kraftigt allergiframkallande. Ologiskt tycker jag..."

Syrakrämer för finslipad hy

2011-08-10T22:05:00.048Z

Ett par år nu har jag testat en rad hudvårdsprodukter med AHA- och BHA-syror för att försöka fixa riktigt jävla jämn och slät hy, och de här fyra kom, tillsammans med min tidigare favoritbodylotion från Proactiv, med på BÄSTA-listan. Skälen till det var förutom effektiviteten, duh, att syrekoncentrationerna matchade PH-värdena, att tillverkarna föredömligt skyddat sina fina krämer/serum/toners i stabila luft- och ljus-täta förpackningar, och att man brytt sig om att tillsätta fler nyttigheter för huden än bara syror. För att hålla sig frisk och balanserad behöver ju vår hy även ämnen som hjälper den att stå emot yttre faktorer (bland annat fuktbindare och antioxidanter).

Paula's Choice 2 % Beta Hydroxy Acid Lotion
Var den första krämen jag testade som på riktigt förändrade min hud så att man verkligen såg skillnad. Efter, tja, låt säga 10 år med ett myller av små jävla pormaskar fångade under huden och röda märken från gamla finnar, var huden helt plötsligt (eller nej nu ljuger jag, plötsligt är snarare 3 månader) klarare och jämnare i tonen. Framförallt var den för första gången len som en babyrumpa (jag använde krämen varenda kväll), pormaskattackerna minskade och så länge jag höll fingrarna väck från ansiktet hade jag ungefär 2-3 finnar i månaden - tjohoo! Självklart är det BHA-syran i den här älsklingskrämen som gör det mesta av magin, 2 % salicylsyra och PH 3,4. Konsistensen är lotionaktig och funkar för alla hudtyper, även fast den kan kännas för trög och krämig för dig med väldigt fet hy. 2 % salicylsyra i PH + höga halter antioxidanter och fuktbindare + avsaknaden av irriterande doftämnen + och att du inte behöver komplettera med din vanliga ansiktskräm, gör den här sjukt prisvärd!
Passar: De flesta, speciellt torr hy, men inte fet aknehy.
Pris: 215 (118 ml).

Paula's Choice Clear Extra Strength Targeted Blemish Relief Toner (2 % salicylic acid)
Är lika effektiv som sin krämiga kusin ovan, men ett snäpp bättre för dig som har fetare hy eller problem med pormaskar på till exempel rygg ("backne" någon?), vid ljumskarna (såna där inflammerade knottror som speciellt kommer fram efter rakning), eller komedoner (instängda pormaskar som ser ut som vita knottror under huden). Tonern är ett ansiktsvatten, och kan användas som det, men har en glidande, lätt mjukgörande konsistens. Som sagt, för en fet hy eller en hy som lätt får pormaskar av krämer är den här flytande guld! Själv använde jag den speciellt för ryggen, eftersom den glidiga konsistensen gjorde det lättare att komma åt överallt (mycket lättare än med en trög bodylotion). Salicylsyran är 2 procentig, PH-värdet 3.2 - 3.6, och på köpet får du dessutom en dos av antioxidanten grönt the som lindrar irriterad hud.
Passar: Alla, speciellt fet aknehy, och hy med komedoner (instängda pormaskar under huden).

Pris: 215 (118 ml)

Md Formulations Vit-A-Plus Night Recovery

Den här darlingen blev experiment nr 3 när båda Paulas Choice-produkterna tog slut, och axlade manteln fint, men priset, priset! Seriöst Md, 30 milliliter för 680? Det kvalar nästan in som en ruinering. Ok, AHA-koncentrationen är 8%, och dessutom tillkommer 1% salicylsyra för alla envisa pormaskar, men för 680 spänn tycker i alla fall jag att det är alldeles för fattigt med antioxidanter och fuktbindande ämnen – dessutom är PH 4 på gränsen till för högt. Hur som, Vit-A-Plus Night presterar, och för dig som letar efter äkta fuktbindande hyaluronsyra (vilket är ovanligt att hitta då de flesta använder mindre effektiva "kopior" på ämnet) så har du det i den här. Formulan är precis som Paulas Choice-produkterna fria från irriterande doftämnen och växtextrakt, vilket är ett plus. Konsistensen är tunn, osmickrande i färgen (hallå, senapsgult?) och ganska fattig på glid och passar därför bäst för dig med normal, fet eller blandhy – en torr hy behöver garanterat en fetare kräm över. Å andra sidan gör avsaknaden av feta ämnen Vit-A-Plus till ett utmärkt alternativ för dig med igentäppta pormaskar fångade under huden (vita knottror under huden som inte går att klämma).

Passar: Normal, fet, blandhy, speciellt hy med komedoner.

Pris: 680 (30 ml)!

Dermalogica Skin Renewal Booster
Jag älskar den här lätta och fräscha konsistensen som är baserade på aloe vera istället för olja, men priset är även här för högt! Men okej, Skin Renewal innehåller trots allt 10 % AHA (lactic acid) och 0.5 salicylsyra, plus en hög halt äkta retinol (vitamin A) – vilket är, precis som med hyaluronsyra, ovanligt då det för det mesta är billigare versioner vid namn retinyl palmitate som dyker upp i produkter som påstås innehålla eftertraktad retinol. Konsistensen är som sagt tunn och fräsch och lite glidig, men kanske inte känns tillräcklig om du har torr hy. Dermalogica menar att det här är ett koncentrat och tycker att du ska blanda ut några droppar i din vanliga ansiktskräm. Jag tycker att det är en dålig idé eftersom du inte har någon aning om formulan i din vanliga kräm kommer överens med Dermalogica – det värsta som kan hända är att penetrationen i huden påverkas och att aktiva ämnen blir oaktiva, vilket gör Skin Renewal till en riktigt dyr och dålig affär. Bättre då att stryka på Skin Renewal först, låta den sjunka in och sen ta din vanliga kräm. Ett litet minus till, förutom priset, är att formulan innehåller onödigt irriterande citrusextrakt.
Passar: Alla; speciellt åldrad hy.

Pris: 630 (för 30 ml)!

syra-vett under het sol

2011-08-05T18:09:00.009Z

Om du nu bestämt dig för att ge ansiktet en chans med syror behöver du ABSOLUT ta till dig det här också. Som en läsare så uppmärksamt påpekade tål det att nämnas hur viktigt det är med solskydd när du använder syror.

En av hudens inbyggda processer när vi solar utan solskydd är att förtjocka sig själv. Det här kallar en del för hudens "naturliga solskydd", men det finns egentligen ingen logik i det. Enligt hudforskningen skulle skyddet i så fall ligga någonstans runt ynka SPF 2 – absolut inte tillräckligt för att skydda mot strålning eller hudcancer som malignt melanom. (I värsta fall kan förtjockningen övergå till hudsjudkomen aktinisk keratos och den i sin tur till skivepitelcancer). Den här yttre förtjockningen gör också att huden ser äldre ut: dassigare, mattare, fläckigare, prickigare och rynkigare (tänk Donatella Versace utan makeup). Eftersom syror som AHA och BHA så effektivt exfolierar bort den döda hud som ligger och trycker på ytan, blir det yttre lagret också tunnare, och den fula föråldringen minskar markant (vilket gör att speciellt AHA kan leva upp till ryktet "avlägsnar ålderstecken"). Nu tänker du nog att det här inte kan vara bra eftersom förtunningen gör att huden blir ännu känsligare för solen. Ja det blir den, enligt FDA (USA:s läkemedelsverk) ökar risken för solbränna med 18 procent, men så här är det:

Det finns inget hälsosamt med att huden förtjockas – det är hudens sätt att desperat försöka försvara sig själv mot något som skadar och bryter ned den, det vill säga solens farliga strålar. Det finns heller inget dåligt med att AHA och BHA minskar den fula, rynkiga förtjockningen. Det är trots allt INTE syrorna som gör att din hud över huvud taget tar stryk av solstrålningen – det är DITT beslut i att INTE använda solskydd.

FDA:s studier visar att det tar en vecka för solkänslighetsökningen att lägga sig när vi slutar använda syrorna. Vilket kan vara skönt att veta inför en intensiv solsemester. Annat som också är skönt att veta, är att FDA:s studier visar att solkänsligheten vid användning av AHA handlar om solskador som bränna och sveda, och inte om någon ökad risk för hudcancer. Dessutom visar studierna att BHA (salicylsyra) snarare har en effekt som hjälper till att skydda huden från att ta skada av solljuset.

I vilket fall, det kan vara i form av en foundation, en ansiktskräm, en lotion, men skit inte i solskyddet. Om inte annat för att det är fullkomligt idiotiskt att använda syror för att reducera åldrad hud, och samtidigt accelerera åldrandet ännu mer.

fixa riktigt jävla jämn och slät hy – del 1

2011-07-31T16:30:00.008Z

Drömhuden är slät, jämn och babylen. Det betyder inga finnar, pormaskar, plitor, linjer, rynkor, fläckar, flammor, gropar eller andra ojämnheter. Självklart är det svårt att gå från russinhy till sidenslät utan att ta till kosmetisk kirurgi, men det är inte helt omöjligt att uppnå märkbara skillnader med bara hudvård. Den magiska formeln handlar dels om att polera fram en jämn grund, med de rätta produkterna, dels att släta till den, med hjälp av ljus och det rätta sminket.

Polera med syror

Grunden för alla hudar som vill bli lenare, slätare och jämnare heter syror. Låt dig inte avskräckas – jag snackar inte frätande salpeter eller svavel, utan betydligt mildare syror som löser upp hudens yttre lager av döda celler för att plöja vägen för nya och fräscha. Huden ömsar miljontals döda hudceller varje dag, när vi är barn sker hela förnyelsen snabbt, på cirka en vecka föds och dör en hudcell. Ju äldre vi blir desto långsammare blir processen. Har vi dessutom torr hy, akne eller alldeles för många soltimmar i bagaget, kan cellförnyelsen till och med ta en månad. Det är när de döda hudcellerna stannar vid ytan för länge och hopar sig som vår hud blir glåmig, ojämn, förtjockad, ser extra rynkig ut, får pormaskar och plitor. Att hjälpa naturen på traven med peeling är den enda lösningen. Men släng den traditionella peelingskrubben, den är alldeles för begränsad och rivig för huden. Peela med syror istället - allt från en gång om dagen till en gång i veckan.

ALFA mot rynkor och linjer

AHA (alfahydroxysyror) exfolierar hudytan som en peelingskrubb fast mycket mildare och effektivare. Syrans kemi löser upp det yttersta lagret av döda hudceller genom att bryta ner ämnena som håller ihop de döda cellerna. Det här plöjer vägen för cellförnyelsen och ger omedelbart en mjukare och lenare hud med mer lyster. Huden får också lättare att ta upp fukt och det vi smörjer in den med efteråt, tex en anti-agekräm, eftersom inga döda lager finns i vägen. Vetenskaplig research visar att AHA även hjälper huden att binda fukt, stärka barriärskyddet och stimulerar bildningen av kollagen.

Så heter AHA i en innehållsförteckning:

De mest effektiva: Glycolic acid, Lactic acid, Gluconoalactone.

BETA mot pormaskar och knottror

BHA (betahydroxysyra, aka salicylsyra) verkar inte enbart på ytan, som AHA. Eftersom det är ett fett-lösligt ämne klarar det av att ta sig ner i porerna och lösa upp det mojs av sebum (hudfett) och döda hudceller som proppar igen och är på väg att bilda en pormask. Förutom att hjälpa huden att binda fukt, har salicylsyra, som avkomma till aspirin, anti-inflammatoriska egenskaper. Vilket gör syran idealisk för pormaskar, plitor och finnar – till och med små inflammerade hårsäckar efter intimrakning.

Så heter BHA i en innehållsförteckning:

The one and only: Salicylic acid.

Att hitta den rätta produkten

So far so good, men bara för att en produkt påstås innehålla AHA eller BHA är den inte automatiskt effektiv. Två saker spelar in. Syrornas koncentration, och produktens PH-värde:

AHA är bara exfolierande i högre koncentrationer mellan 5% till 8%; BHA i lägre koncentrationer mellan 1% till 2%; och båda syrorna i ett PH-värde mellan 3 till 4.

Vilken idealisk värld det hade varit om varje skönhetstillverkare kunde vara ärlig, men koncentrationer nämns nästan aldrig och ett fåtal tillverkare (tex MD Formulations och Nimue) anger sina produkters PH-värden. Ingredienslistan är den bästa ledtråden för dig som är smart:

AHA ska hålla sig i början av en innehållsförteckningen. BHA någonstans i mitten och mot slutet av innehållsförteckningen.

Eftersom AHA och BHA behöver absorberas av huden för att kunna göra någon nytta är det fullkomligt slöseri med pengar att leta efter syrorna i en rengöring. Lämna magin till allt som är designat för att stanna på huden och inte sköljas ner i avlopp. Satsa på krämer, serum, toners och liknande – kolla in Finslipads 4 (5) favoriter här!

vackra hudbristningar och sköna linjer

2011-07-22T15:09:00.002Z

Om det finns ett skönhetsideal när det kommer till att ha kråksparkar, bristningar och gropar i låren (och inte dölja dem) så är det Edita Vilkeviciute oretucsherade hud i Camilla Åkrans fotosvit för Numero. Är inte huden så mycket vackrare när den är verklig?

glöm inte solskyddet !!!

2011-07-08T12:30:00.000Z

Det finns en föreställning inom skönhetsvärlden att 90 % av hudens åldrande orsakas av solen. Man vet inte exakt hur statistiken kommit till, men att solen på lång sikt inte är en skönhetsbehandling är iallafall en stor sanning. Kikar du till exempel på dina underarmar eller insidan av dina lår, får du en bra bild över hur en hud som inte överexponerats för sol ser ut – frisk och "ung".

Om vi som 15-åringar börjar pressa i solen regelbundet utan solskydd, och dessutom bränner oss med jämna mellanrum, kan det betyda att vår hud är rynkig och läderartad i 30-40-årsålder, menade hudläkaren Harry Beitner en gång.

Vi kan påskynda hudåldrandet med 10 till 15 år bara genom solande.

Jag som började pressa i sommarsol och solarium redan vid 16, borde med andra ord börja rosta...

redan...

...NU!

Ändå tittar jag på min hud i dagsljus och tycker att den fortfarande är förvånansvärt fräsch för att vara nyss fyllda 30. Om jag fotograferar mig själv och ökar kontrasten syns visserligen en och annan brun pigmentfläck under ytan. Borde jag få panik? Vaknar jag kanske en morgon alldeles snart med blommande solskador? Så många gånger som jag bränt mitt ansikte charlakansrött, så få gånger jag smort in det med SPF. Och i mitt oskyddade dekolletage kan jag till och med skymta fyra stycken brustna blodkärl – hjälp!

Jag har förlitat mig blint på mitt genetiska arv. På mammas sida är kvinnoansiktena elastiska och naturligt jämna upp till 60-70 (istället sätter sig rynkorna på våra handryggar tidigt). Det är en bra ålder tycker jag. Pappas sida är desto svårare att spåra rent genetiskt. Det kan mycket väl bero på en rad soldyrkare med strandsand och salta vågor i blodet, och att deras idag femtio-sextio-nånting hudar inte bara är kroniskt pepparkaksbruna utan också läderartade, linjerade och prickiga. Hur deras hudar rent genetiskt skulle se ut om de inte hade glömt solskyddet var ju absolut inget som jag tänkte på som yngre. Deras DNA har förmodligen också kvaddats – ja, det är nämligen vad sol i för stora doser kan göra enligt hudläkarna. Fast det är kanske inte bara mina ovetande släktingars fel, eftersom SPF 15 inte blev välanvänt förrän 1984, bara tre år efter min ankomst.

Kan det också vara så att det är mitt fanatiska skönhetsintresse som de senaste 10 åren räddat mitt skinn?

Hur hade jag sett ut om jag inte börjat vårda huden snällare och noggrannare med rätt rengöringar, fuktbindande krämer, och aktiva ingredienser – även fast jag varit dålig på att solskydda mig?

I aktuella sommarnumret av Daisy Beauty har jag förresten skrivit en solskola och allt du behöver veta om om olika solskydd.

beauty science i ett nötskal?

2011-07-07T08:54:00.001Z

utmaning sommarmejk 2011

2011-06-24T23:19:00.022Z

Har längtat som en galning efter att hitta tid till att göra näsvisa parfymnördarinnan Julias utmaning.

Här kommer den...

Emporio Armani s/s2011 och Allure

Sminklook i sommar? Jag vill helst vara gyllenbeige och pärlemorshudad a'la Emporio Armanis vår- & sommarkampanj. Så jag väljer taupe-liknande skuggor (som Nyx Eyeshadow i Taupe) eller så kör jag med nya kärleken Tromborg Creamy Lip/Cheek/Eye Powder i Misty Brown, som ger en guldig orange-brun ton och en krämig finish som är så där lagom glansig som Anna Seleznevas ögonlock på bilden ovan. De orangea inslagen framhäver mina blå ögon men är inte så där orangea så att blicken blir rödgråten. Senaste tiden har jag också blivit förälskad i den slarviga lite utsmetade looken, som de guldkantade ögonen ovan. Är inte det en bra look för heta sommardagar när allt ändå bara rinner. Är nu på jakt efter det ultimata guldpigmentet – hojta till om du vet något!

Någon bronzer? Brunfärgade bronzers ger nästan jämt ett smutsigt intryck på min blekishy. Brukar blanda en droppe Smashbox Photo Finish Luminizing med min ansiktskräm och få ett gyllenbrunt skimmer precis lagom för min kalla hudton. Sen hittade jag Olay Regenerist 3 Point Super Serum, som innehåller mineralpigment i en slags rosavarm ton (ser ut som beige pärlemor när man smörjer den på huden), och ger en lyster som inte alls är lika skimrande som Smashbox:en utan mer varm och naturlig. Det bästa är att Olay:en i grunden är ett antiage-serum, vilket betyder att den innehåller ämnen som smickrar huden att se slätare och fräschare ut. Även jag kvalificerar numera som testperson – jag fyllde ju 30 för några dagar sedan. Enda nackdelen är att serumet har en benägenhet att "rulla" på hudytan om man masserar in den och inte stryker på – man får vara lätt på handen och inte glida runt för mycket om man ska toppa med foundation/puder. Åh andra sidan får Olay:en min hud att verka jämnare än vad den definitivt är, och det enda jag ibland bara behöver över (trodde aldrig att jag skulle kunna skriva det här) är ett svep av Youngblood Mineral Rice Setting Powder.

Bästa knepet för sommarmejken? Mineralfoundation i puderform är the shit under sommaren – ungefär som att bada naken. Everyday Minerals Original Glo Base i Fairly Light slår alla hundraelva mineralfoundations i löspuderform jag testat – en symbios av matthet och lyster, sitter fastän svetten trycker på, konverterar aldrig till kladdighet, och om det är möjligt att något kan vara täckande och skirt samtidigt så är det den här.
Mer knep? Snarare ett tips, om huden som bär vårt smink. Täck inte en bränna med krämer, eftersom det "stänger" in huden och ökar temperaturen så att brännan blir hetare och svedan värre. Badda inte heller med för mycket eller för kallt vatten. Huden mjuknar mer och mer ju fuktigare den blir, hudcellerna sväller (tänk på dina russinfingrar efter badet) och går lättare sönder, dessutom har du redan bränt sönder hudens skydd. Om du inte klarar dig utan att smörja så använd aloe vera – så ren som möjligt, eller åtminstone aloe vera utan fetter, oljor eller vaxer i.

Bästa köpet för sommaren? Inget köp, men en produkt jag fått möjligheten att testa genom jobbet och som fastnat som favorit. Decleor Aroma Sun visade sig vara den absolut finaste brun-utan-solen för min hy. Sjukt lätt att smörja ut och få jämn. Ränder, fläckar, flammor, nope! För en skandinavisk blekfis som jag var färgen/tonen alldeles perfekt gyllene – precis som en solbränna som jobbats fram under lata dagar med SPF 30, ni vet då när den är så där jämn och naturlig och håller i flera veckor. Fast Aroman håller ju självklart bara en vecka. Sen luktar den också... gott!

Sämsta köpet för sommaren? Inget köp, men i samband med Arom Sun-testet blev jag riktigt besviken på TanCan brun-utan-sol spray. Kanske var det jag som fumlade – jag har ju faktiskt ingen aning om hur man airbrushar/sprejar BUS som ett proffs – men när det inte ens är ett nödalternativ att smörja in BUS:en med händerna utan att vakna upp som en melerad bajskorv, tycker i alla fall jag att det suger.

Utmanar 7 favoritbloggarinnor Caroline/Fifty Scents, Lisen/Chic, Hedvig/SvD, Malin/Sminkbloggen, Lisa/Rugby Beauty aka Schmut, Whinar, Rosella Eco Beauty.

Dagens B.U.S-tips !!

2011-06-02T10:26:00.002Z

Att låta bodylotionen sjunka in ordentligt i huden innan du sprayar på ett lager BrunUtanSol, och att inte somna förrän B.U.S:en är helt snustorr (alltså efter minst 1 timme). Inget revolutionärt tips kanske, men fan så viktigt om du vill undvika diarréfärgade flammor och linjer, porer som ser ut som tusen flugskitar, och en bränna som fäller av sig på kläderna dagen efter.

hairarki-salonger

2011-05-25T22:55:00.023Z

Vad tycker vi om hårsalonger mer hypade än andra? Eller hårsalonger som sätter svinpriser bara för att motivera att de är så himla exklusiva? Eller salonger som man blir förvarnad om med orden "personalen kan vara rätt så stroppig men det är bara att bita tillbaks"? Eller, salonger som har hierarkiska personalsystem som känns mellan väggarna?
Tjejerna hos Toni & Guy var i alla fall inte stroppiga, bara hemskt gulliga, men den överdrivet rangordnade personalruljansen kändes mest bara lustig och anonym. Först gick en kolorist igenom mitt dassiga hår (för övrigt fick jag själv analysera fram vilken blondinskala, varm eller kall, jag passade bäst i). När hon lagt i slingorna (jag valde en kall ton), tog en ung jag-ska-bara-kika-på-ditt-hår-och-se-så-allt-är-ok-assistent över. När hon sedan tvättat ur slingorna, lagt i en glanstoning och lämnat min stela nacke vid vasken kom ytterligare en ung tjej för att schamponera och massera bort den långa väntan. Om jag inte minns fel (jag kan ha somnat under massagen) så var det samma tjej som sedan tog mig tillbaks till frisörstolen för att föna det nygjorda håret.

Jag bad fönerskan (kallas de så på Toni & Guy?) att föna håret typ så här ––––––––––––––––>

Tror till och med att jag sa "voluminösa vindrufsiga lockar" i sammanhanget. Och fönerskan satte fönen på heat, grabbade en rundborste och satte igång att slätföna allt vad hon förmådde. Slinga för slinga. Fönade och fönade. Slätade och slätade. Och mitt hår blev liksom plattare och plattare tills det hängde som ett tungt draperi runt hjässan.
- Eeeh... jag skulle nog vilja ha mer volym.
Så fönerskan tog fram en produkt, och sprayade och moussade i hårbotten och sa att det här var en så himla, himla bra produkt som gav en massa volym och stadga. Det gjorde den inte.

Det blev inget av volymen, vindruffset eller lockarna. Däremot blev slingorna fina stråk av silverblond karaktär. I övrigt föredrar jag min entusiastiskt pockande frisör nere i Malmö för 350 spänn...

börjar bli MACifierad

2011-05-24T10:48:00.002Z

Innan jag lämnade Stockholm hann jag med MACs presentation av höstens makeuptrender, och för andra gången slogs jag av uppenbarelsen att MAC mycket väl kan vara världsbäst på det här med hudytor (första gången var förra året i Köpenhamn). I mitt anteckningsblock har jag skrivit saker som "nya tekniker för nya hudstrukturer", "Prep & Prime rules!" och "idag kan till och med jag få den hy som jag vill ha!". To be continued...

inte utan min Proactiv !

2011-05-14T14:14:00.008Z

Marilyn gick inte till sängs utan sin Chanel No5. Jag går inte till sängs utan min Proactiv lotion!

Under pressveckan för en månad sedan fanns jag på Star PRs showroom och skannade INCI-listor efter små skönhetsmirakel när min blick föll på Proactivs utseendemässigt platta produkter. Ni vet, Proactiv är ju den där irriterande teveshopsdängan där vi tvingas på en köpt Katy Perry som säger "Jag är framgångsrik och mitt liv verkar fantastiskt men det betyder inte att jag har bra hy"och sen mal på om pinsamma stressfinnar och om hur Proactiv förändrat hennes liv. Till saken hör, att jag alltid hatat teveshopsreklamer och sådant som har med det att göra, vilket jag fått äta upp några gånger (till exempel när Sheer Covers mineralfoundation visade sig vara ett alldeles utsökt mineralpuderfoundation som slog många dyrare och mer hajpade märken på fingrarna). Till saken hör också, att jag ändå hade hört amerikanska kosmetikapolisen Paula Begoun ge tummen upp för riktigt bra BHA-innehåll i en del av Proactivs hudvård. Som du kanske redan vet är BHA-syra, eller salicylsyra som det egentligen heter, min svaghet när det kommer till kosmetika. Hur ska man liksom kunna motstå ett ämne som inte bara klarar av att exfoliera bort döda hudceller från ytan utan även tränger in i poren och rensar upp det som täpper till där.

Det här är grejen med Proactiv Clear Zone Bodylotion: att bortsett från all pissjobbig reklam (som ändå bara handlar om ansiktsvården) så är den här kroppsvårdskrämen the shit in Sweden just nu för oss som har tilltäppta porer och plitor på andra ställen än i fejset. De senaste fem åren har huden på min rygg och byst varit extremt trög på att släppa taget om sina döda hudceller. Allt skrubbande med peelingkrämer och vantar i duschen har temporärt gett en lenare yta men samtidigt skapat rödflammighet och invasioner av plitor och en del pormaskar – skrubbande är by the way irriterande för huden och kan skapa mer obalans som till exempel överdriven fettproduktion och fler finnar. Nästan lika länge har jag letat efter en bodylotion med tillräklig koncentration av salicylsyra tuff nog att rensa bort skiten. Det är sjukt svårt att få tag på i mellanmjölkslandet Sverige ska du veta – hittills har jag fått handla från USA. Grejen är nämligen den att salicylsyran inte bara behöver vara i rätt koncentration, utan också i en formula med rätt PH-värde – en produkt med för högt PH tar död på salicylsyrans peelande egenskaper. Det mesta av det som säljs i Sverige har antingen för låg koncentration eller för högt PH.

Proactives bodylotion binder fukt som vilken annan bodylotion som helst, men eftersom den är relativt odryg att använda över hela kroppen, är den bäst som behandling för problemområden. Min rutin såg ut så här: insmorning av rygg och bröst varje kväll efter dusch. Skillnaden var sjukt drastisk efter fjorton dagar: hud len som honung och betydligt jämnare och klarare i tonen. Nu, runt en månad senare, använder jag krämen ungefär varannan kväll; skrovlighet och plitor är historia och pormaskarna håller på att evakuera. Clear Zone är värd vartenda litet öre av de 200 spänn som den går på, jag kommer använda den så länge jag lever, och jag är till och med nästan beredd att säga som Katy Perry i den pinsamma Proactiv-reklamen: "det känns som om jag har funnit skatten vid regnbågens slut".

fulspel i skönhetsbranschen

2011-05-08T12:50:00.006Z

Har hittat en ny kategori här på bloggen. Lite "hört på gatan" fast mer "hört bakom kulisserna", och då tänker jag mig skönhetsbranschens tunga rökridåer. Vissa saker kan jag bara inte låta bli att nämna - ni har rätt att känna till dem (konsumentpower liksom!!) Som det här, efter ett informativt samtal med en statlig myndighet...

Myndigheten - Inom (kosmetika)branschen florerar det rykten om något som man skulle kunna kalla "tillrättalagda myndighetsprodukter"...

Jag - Vad betyder det?

Myndigheten - Om man (alltså en skönhetstillverkare) befarar att en viss produkt kommer att användas för analys av en myndighet, så gör man en flaska med ett innehåll för det ändamålet, och levererar ett annat till sina kunder... Sen finns det andra uppgifter som kommer från (myndigheter i) USA. Om att företagen på något vis försöker mixtra med varandras produkter. Till exempel tillsätta något i en konkurrents produkt för att framkalla ett dåligt analysresultat.

the volume story

2011-05-04T23:25:00.006Z

det är fint att skryta

2011-04-16T15:06:00.001Z

Svenskar är över lag dåliga på att skryta var det nån som sa – jag (ingår) ingick själv i den breda massan. Så nu är det dags att vräka upp ett kollage av lite av det jag själv åstadkommit den senaste månaden. Speciellt skrytbart är att få skriva om skönhet under vinjetten KEMI. Hur coolt är inte det. Om du inte läst Daisy Beauty än, och är allmänt trött på förutsägbart skönhetsbabblande utan granskning och substans, så se till att göra det!

the hairy fairy

2011-04-09T21:51:00.003Z

Varje dag lär man sig nåt' nytt på jobbet. Så fort jag får tag på min gamla hårfön (som ligger nånstans nere i Skåne och skriker längtande efter mig - och jag efter den) ska jag göra det HÄR med mitt hår. Nu när jag vet hur man skapar det...

©Johanna Storås www.finslipad.blogspot.com

trevande ursäkt till varför jag aldrig skriver något

2011-04-07T18:35:00.002Z

Har ingen aning om vilket limbo min hjärna befunnit sig i den senaste tiden. Bara det att jag hur länge som helst gått omkring och sagt "nä jag har bara varit här i Stockholm ett par tre veckor ungefär". Medan jag i själva verket, vilket jag upptäckte för någon dag sen, faktiskt redan är inne på vecka 5. Och inget vettigt har jag fått gjort här på bloggen heller. Fastän jag har hundra saker att berätta om.... herregud, allt som kan hända på en skönhetstidning ju. Problemet är bara att när jag väl börjat ta tag i det första finns där redan hundra nya. Det packas liksom bara på, som stylingrester som aldrig tvättas ur ordentligt från håret. Livet rör sig så oerhört fort nu och jag har svårt att riktigt hänga med. Försöker vara cool och fokuserad, men känner mig ganska ofta som en vante som kastas hit och dit. Kombination av stress, passion och Stockholmsluft sätter sina spår i sinnet. Sen det att man skriver på jobbet hela dagarna. Då finns det inga ord kvar när man kommer hem. Det händer så mycket inombords för övrigt när man skriver så här intensivt. Så mycket skit som plötsligt kommer upp till ytan. Saker som man trodde att man kommit över men som visar sig ha legat strax under och ruvat och bara väntat på att få kläckas. Och tidspressen tar fram sidor som man önskar att man inte hade. Men jag kommer igen...

Läppstift + Singlar = Sant

2011-03-26T12:40:00.003Z

Nyx läppgloss i Cosmopolitan.

Jag känner igen det. Nyvaknandet ur dvalan, som också kallas förhållande. Idag var det så uppenbart och starkt att det kändes i vartenda litet ben i kroppen. För första gången på länge blev jag medveten om vem som tittade tillbaka i spegeln. Och då jobbar jag ändå med skönhet vilket betyder att jag ser mig i spegeln en jävla massa gånger om dagen - utan att för den delen göra någonting åt det jag ser. Men nu, idag, slog det mig att "Va fasen, är det inte dags liksom att lägga på lite glöd".

Jag kommer ihåg det såväl nu. Sist jag var singel, för ungefär 4 omtumlande år sedan, var det mer Hej-här-kommer-jag-glidande som gällde. Varje steg var medvetet, varje sväng ett strategiskt val, varje hårstrå låg enligt planerna, varje blusknapp knäppt efter bestämt mönster. Hela min kropp var ett tempel och ansades, putsades och masserades noggrant - både av rakhyveln och mitt ego. Det var egentligen inte speciellt tidskrävande, det låg bara i de små detaljerna. Det var helt enkelt mer medvetet.

Någon gång under långa förhållanden tappar man medvetenheten. Kanske tar man sig själv för givet? Eller att kärleken skulle vara blind? Man glömmer raka benen, ser förbi foundation, slutar måla naglarna, blir för lat för torrborstning, "Han älskar mig ju ändå när jag är naturlig". Det utvecklas från bekvämlighet till lathet, vidare till lågt självförtroende och ännu mer komplex. Till slut kan man inte ens ha sex utan att täcket ska ligga på. . . . Så blir man singel igen, en aning motvilligt. Några veckors/månaders retreat, sen kommer det plötsligt över en - wakey wakey.

Mitt nyvakelöfte blev att måla läpparna varje dag. I glöd. Inga mer fisiga, mesiga, pudriga, läppglossaktiga toner, utan färg och glöd. Så jag inledde med att måla mig i den här från Nyx (och fick ett enormt sug efter en Cosmopolitan på väg hem efter jobbet).

ja men det är sånt HÄR jag gör på jobbet hela dagarna...

2011-03-20T11:33:00.004Z

Kollar på smink...

Fast jag gör andra saker också...

Intervjuar kändisfrisörer, intervjuar kostymörer, intervjuar artister, kollar plåtningar, springer på pressevent, springer på fel tunnelbanor, springer vilse på smågator, jagar prisuppgifter, sorterar pressreleaser, kartlägger modelooker, stressskriver notiser, letar bilder på bildbyråer, beställer skönhetsprover, klunkar kaffe, analyserar över läppstift, mullvadsgräver, skriver avslöjande artiklar, testar hårvård, researchar hårexperter, besöker tryckeriet, brainstormar omslagsrubriker, korrläser, och tänker så det växer grenar ur skallen...

tusenårig rengöringsrit eller lite sällsynt orkidéextrakt mot rynkorna?

2011-03-16T20:47:00.003Z

Spirituell rengöring en onsdag kanske?

Gårdagens pressmöte i närheten av Stureplan fick mig att tänka på storytelling. Skönhetsföretag är speciellt förtjusta i att hitta på fina sagor bakom sina produktlanseringar. Du känner kanske redan till den om den brännskadade rymdfysikern bakom lyxkrämen Creme De La Mer. (Inte? Läs här.) Det nya skönhetsmärket som jag kikade på igår talade om en tusenårig renande ceremoni som japaner sägs gå igenom innan de inleder sin spirituella klättring upp mot de snöklädda topparna av Mount Fujiyama. Den här rituella ceremonien hade skönhetsföretaget omvandlat till en renande duschgel. Bakom varje produkt fanns en liten fjärran-östern-saga eller filosofi, som slutligen nystades ihop i harmoniska produktnamn som Himalaya Wisdom, Touch Of Heaven, Under The Fig Tree eller bara Qi.

Vad ville jag nu med det här?

Jaa...

En gång var det en tjej som hade testat en svindyr ögonkräm för över 1500 spänn. Hennes första reaktion var att hon egentligen inte tyckte att den presterade. Helt ärligt tyckte hon till och med att lyxkrämen var jämförbar med en budgetvariant. Men snart började hon ångra sig och menade att hon visst gillade den svindyra ögonkrämen ändå. Speciellt med tanke på att den innehöll ett exklusivt molekylärextrakt från en exklusiv orkidé. En orkidé som enligt skönhetsföretaget bara växte på en enda plats på jorden (vilket visade sig vara falskt efter en snabb liten googling), och var kraftfullare än alla andra orkidéer för att den bestod av extra mycket naturlig motståndskraft som gjorde att den klarade sig lääääänge både utan bla bla och bla bla. Ur den lilla orkidén hade skönhetsföretaget extraherat ett magiskt ämne som de menade GARANTERAT kunde göra gammal hud rynkfri.
Trots att tjejen som testat inte såg ett smack i hyn, fick den lilla snutten om orkidén hennes hjärta att slå ett extra slag. Du ser så mycket en fin liten story kan göra. Likt en flaska vodka (eller champagne, när vi ändå talar om lyx) får den oss att snabbt tappa omdömet.

göra skönhetstidning

2011-03-13T20:38:00.004Z

Mina en gång sparade naglar har blivit sköra och skivar sig envist ända ner till bädden efter allt tangentpickande på datorn - åh vad jag längtar efter att kunna lacka dem igen. Min hårbotten överproducerar sebum och geggar till sig varannan dag. Jag får alltid rökiga stråk av mascara under ögonen framåt eftermiddagen. Lägger jag mig ner slumrar jag inom 10 minuter. Mina två favoritsysselsättningar just nu är att jobba och att sova. Om jag varit otydlig med mitt mision så är jag i Stockholm och hjälper Kicki Norman med att skapa ny svensk skönhetsbibel i tidningsformat - första numret av Daisy Beauty (the magazine) har precis checkat in. Naturligtvis skulle jag vilja skriva av mig varenda liten detalj - vilka skönhetsjobb jag grävt i, vilka hårproffs jag träffat, vilka visuella ögonblick jag upplevt, vilka produkter som ramlar in på redaktionen (vårpaletter från YSL, läppstift från Clarins, cremer från Sisley). Men självklart kan jag inte avslöja något på förhand. Du får läsa om det i första numret den 29 mars istället.

läppstift eller inte läppstift?

2011-03-06T20:40:00.003Z

(Detta här har hänt. Anlänt till Stockholm för 1 vecka sedan för att jobba på spännande journalistprojekt. Åkt på mystiskt virus. Försökt skapa i rysligt sällskap av feberfrossa och lokal härdsmälta. Tvingats kapitulera. legat isolerad från ljus och omvärld. Firat friskhetens tecken med ett glas vitt och lite läppstift)

Nu sitter jag och knyter ihop läppstiftets historia, och försöker finna svar på vad det egentligen är mer än ett vaxstift med lite oljor och glada pigment. Vad ska jag skriva? Att läppstiftet är en symbol för kvinnlighet, trots att den ironiskt nog är manligt fallosformad. Att suffragetterna använde den som ett effektfullt vapen när de marscherade för kvinnlig rösträtt under början av 1900-talet. Att den fungerar som en ekonomisk indikator för kristider - the lipstick index bygger på idén att när börskurserna dyker så blomstrar försäljningen av läppstift. Att den aldrig lyckas sitta på utan att kladda av sig...

Vad tycker du?

veckans diss! (L'Oreal Infallible Brush Foundation)

2011-02-26T18:18:00.008Z

Testar L'Oreal Infallible Brush Foundation och påminns drastiskt om varför jag valde att konvertera till mineralfoundations i puderform över huvud taget. Inte nog med att borsten spottar ur sig alldeles för mycket foundation efter tre vrid på skaftet (kasst när man är stressad eller skakig på handen), stråna applicerar ojämna mängder och man måste ändå gå ett extra varv med en foundationborste för att släta ut och jämna till. Hela idén med den inbyggda borsten faller pladask där. Den yta som visar sig känns old school i negativ bemärkelse: huden är inte längre hud utan bara en matt och ojämnt spacklad yta, och hudflagor framträder metodiskt, till och med sådana som jag inte visste att jag hade. Resultatet är faktiskt så dåligt att man blir trött, irriterad och drabbas av lusten att inte ta ett endaste steg utanför dörren. Det eller tvätta av sig - genast.

något på gång...

2011-02-19T18:19:00.002Z

Medan andra bloggar så det ryker bland knalliga nagellack och mogna parfymer, och fina Jenny på Rosella Eco Beauty piggar upp mig med en Stylish Blogger Award, sitter jag i en solskensspringa på vardagsrumsgolvet, snapsar cola zero, sorterar bland hundrafemtioelva urrivna artiklar (Harpers Bazaar; New Yorker; Allure), hastiga anteckningar (blå ögonskugga för blodsprängda ögon; så mäter man PH-värden) och lika många skönhetsprover med tillhörande info (vattenmolekyler som "dränker" huden för långvarigt skydd; självutvärderande resultat av en undersökning gjord på 50 kvinnor).

Anledningen till att jag rensar i beautyförrådet just idag, är en stundande flytt från Skåne till Stockholm och världens mest spännande projekt.

Jag kan i alla fall säga att det doftar skönhet och osar journalistik...

Cliniderm Barrier Repair

2011-02-11T18:53:00.010Z

Hudtillstånd: torr / narig / uttorkad / frostbiten / vindpiskad

När min hys naturliga barriärskydd kvaddades för ett tag sedan (då när jag experimenterat med en ansiktsslipning och huden ömsade och sved i närmare en vecka) kändes ACO-ägda Cliniderms crème som specialdesignad för just mig. Hör bara på namnet: BARRIER REPAIR. Jag vet att man inte ska döma hunden direkt efter pälsen. Men precis som Cliniderm skriver i sin PR "hjälper huden att återuppbygga skyddsbarriären" så var det vad crèmen gjorde. Lite heder till Cliniderm som dessutom använder sig av ärliga ord som "hjälper" i sin marknadsföring.

PR-trick månne?

Barrier Repair har en mjuk och krämig bas som fungerar fint som stand in när hudens eget barriärskydd inte är starkt nog (läs mer om torr hy och barriärskydd här).

- Glycerin står längst upp på innehållsförteckningen och är ett universalämne som är bra på att dra åt sig fukt från olika källor - typ från luften omkring oss eller till och med från hudens djupare lager - för att sedan tillföra fukten till hudens yttre lager, det som håller på att smulas sönder av torrhet. Och Barrier Repair frossar i Glycerin. Å andra sidan är inte Glycerin världsbäst på att jobba själv, utan behöver assistans för att vara helt tillfreds. Lyckligtvis har Cliniderm backat upp med ett bra team av fuktbindare:

- Växtlipiden Sheasmör (lipid betyder fett) är inte bara en mjukgörare utan även en antioxidant. Vilket innebär att den eventuellt hjälper huden att stå emot fria radikaler (fria radikaler bildas av sol, syre och föroreningar och bidrar till att huden åldras snabbare).

- Silikon är, tvärtemot alla elaka rykten om att den skulle vara en uttorkande hudfiende, en torr huds bästa vän som hjälper till att stärka barriärskyddet. Den fungerar ungefär som en elastisk hinna som hindrar fukt från att ta sig ut och hudfiender från att ta sig in.

- Canola är en växtlipid som har både barriärreparerande och antiinflammatoriska egenskaper, vilket rent praktiskt innebär att den kan mildra sveda och irritation i hyn.

- Niacinamide är ett relativt nytt och spännande ämne, och forskning har visat att ämnet har potential att öka hudens egna naturliga fuktämnen. Men studierna visar också att Niacinamide behöver ingå i en halt över 5 % för att det ska uppstå en sådan effekt. När man kikar på Barrier Repairs innehållsförteckning står Niacinamide tyvär närmre slutet av listan - vilket innebär att halten bara ligger runt 1 %.

Jag mejlade ACO Hud som menade att de hade sett liknande effekter av Niacinamide i en lägre halt, och att de gjort "ett test som visar att Barrier Repair effektivt ökar fukthalten i huden i minst 24 timmar efter en enda applicering". Över lag är jag allergisk mot sådana där skönhetsbolagsstudier i säljsammanhang (även om de är gjorda i samråd med läkare) därför att:
a) de är aldrig oberoende utan har ett självklart vinstsyfte,
b) testgrupperna är alldeles för små och lättmanipulerade,
c) slutresultatet är ALLTID positivt.
Dessutom ökar alla produkter som innehåller fuktbindande ämnen fukthalten i huden (och det inkluderar vanlig olivolja till och med). Och talar vi dessutom jämfört med ingen crème alls så blir ju skillnaden gigantisk.

Slutsats
Barrier Repair är en lindrande fuktbomb för ett torrt till paniktorrt ansikte som tappat förmågan att binda fukt. Plus i kanten för att den inte innehåller några irriterande ämnen eller dofter. Plus igen för att den dessutom är bra att använda som akut intensivkur (tex ansiktsmask över natten) när din hud känner sig ledsen och uttorkad (ska vi sägas bakis kanske). Men för 239 kronor kunde Cliniderm ha varit betydligt mer generösa med Niacinamide (till och med Olay är det ju!) eller uteslutit ämnet helt och sänkt priset.

S'nob de Noblesse (Copenhagen Fashion Week a/w 2011)

2011-02-10T19:31:00.003Z

På S'nob de Noblesse visningen under Köpenhamns modevecka, hade MACs makeupteam frossat i highlights och skimmer för att få fram en alternativ och aningen futuristisk version av klassikern sidenhy som ser ut som om den precis avnjutit en ansiktsbehandling av månstoft. Live Apelland, som var MACs key artist under showen, förklarar looken som en hybrid av texturerna och formerna hos S'nob de Noblesse's figursmekande kläder och ett naket ansikte (i alla fall ett utan störande skavanker). Alla hårda kanter eliminerades och bländades ut med highlighter och mjuka hudnära skuggor.

För en vardagsverklig variant av de åtrådda ljuseffekterna plockade Live ut följande element.

- Vit ögonskugga på ögonlocket (hon använde MAC Eye Shadow i Gesso). Sedan en skugga som ligger nära vår egen hudton i globlinjen (något i beige, nude, taupe, sepia eller liknande), och tunn mörk eyeliner precis vid fransrötterna för att skapa djup.

- Mascara, som nobbades i konstnärligt syfte till showlooken, men i verkligheten alltid är pricken över i:et.

- En lätt smekning av kall, blek highlighter vid kindbenen, i ögonkroken och inre ögonvrån, och mitt på amorbågen. Till showen användes MAC Cream Colour Base i Luna och Iridescent Powder/Loose i Silver Dusk men Silver Dusk är att föredra, eftersom Luna är för frostig för vardagsljus.

- Lite blush i frisk rosa ton på kindbenen för att fräsha upp. Själv tycker jag att GloMinerals GloBlush i Sweet är en av de läckraste som finns - väldigt snarlik Nars kultklassiker Orgasm, fast snyggare!

Dessutom hjälpte Live till att vända på myten om att skimmer och glans framhäver synliga porer, linjer eller allmän problemhud. Nope, reflektionen från till exempel en highlighter kan snarare ge illusionen av jämnare hud - om man sköter sina kort rätt.

Less is absolute more! Det är också viktigt att kombinera skimmer och highlights och blänk med matta texturer. Se till att huden är peelad från lösa hudflagor och insmord med creme som fått sjunka in ordentligt. Grunda med matt foundation. Använd en primer på de mest ojämna områdena (det "spacklar" igen djupa porer och linjer) så att ytan blir så slät som möjligt innan skimmer eller highlighter läggs på. Koncentrera skimmer och blänk till de hudområden som är som mest jämna. Viktigast av allt, se till att produkten ger en textur som går åt skimmrig lyster och absolut inte åt det frostiga hållet (för att frostiga och för glittriga texturer framhäver linjer, rynkor och varenda liten hudflaga mer än något annat). Ett löst skimmerpuder ser naturligast ut när det läggs på med en blending brush med en aning lös och ovalt formad spets (Live tipsar lite extra om MACs pensel 224).

När vi ändå talat om folk som inte tål kritik...

2011-02-06T22:27:00.000Z

S'nob de Noblesse a/w show 2011 © Johanna Storås

... En snackis under modeveckan i Köpenhamn var att Sarah Skarum, en duktig och skarp modejournalist på Berlingske Tiderne (typ som Dagens Nyheter) blivit portad från Munthe Plus Simonsens modevisning - allt för att hon i sitt jobb varit för kritisk mot modemärket. Det här är ju inte alls en ovanlighet. Snarare en vanlighet inom modevärlden - herregud, alla vet ju att mode måste strykas medhårs (sarkasm, för dig som inte hängde med). En annan uppstickande modejournalist som återkommande säsonger portas från många stora visningar är Hadley Freeman, som skriver med kritiskt glödande penna för brittiska Vogue och The Guardian.

För några år sedan blev lilla jag som pinfärsk frilansskribent portad från en tidning vars annonsör gått i taket (ja så var vi där igen) för att jag i en helt annan tidning skrivit en krönika där jag nämnt deras namn i ett, som dom själva tyckte, olämpligt sammanhang. Den rasande annonsören var en designmodebutik som nästan trillade baklänges för att näsan pekade för högt, och det olämpliga sammanhanget var att jag hade nämnt deras namn (eller märket som de rättare sagt sålde: Odd Molly) i samma mening som något så lågbudget och fy-skam som Hennes & Mauritz. En sådan negativ varumärkesplacering (i ett journalistiskt kåseri) kunde de absolut inte kosta på sig. I sin strävan efter att ensam styra över stadens modeutbud, kontaktade de min dåvarande uppdragsgivare och krävde min avgång med omedelbar verkan. Om inte, skulle de dra tillbaka alla sina annonser för resten av året. Uppdragsgivaren meddelade min avgång nymodigt via mejl.

Vad som var ännu mer profetia (eller karma om du vill) var att jag inlett mitt kåseri med meningen "Den här staden kommer att hata mig nu", och sedan dragit en parallel till journalisten Hadley Freemans "oinbjudningar" till modeveckorna. För övrigt inbillade jag mig att det rådde yttrandefrihet även när det kom till kläder och stil.

Wackerhaus (Copenhagen Fashion Week a/w 2011)

2011-02-05T22:46:00.001Z

Jag har spenderat modeveckan i Köpenhamn med att jaga ljuset. Det innebär att jag (som vanligt) stalkat pressfotograferna - för vart de än vänder sig finns det ljus. Att jag simmat genom toppstajlade folkhav och halvfulla champagneglas; mätt avstånd i huvudet och armbågat mig fram; allt med fokus på den magiska vinkeln. Efter fyra säsonger har jag skickligt börjat nosa mig till den perfekta spoten som ska ge den perfekta vinkeln, fånga det perfekta ljuset och, om jag sköter mig rätt, ge den perfekta bilden. Nej, jag pratar inte om att fånga tidens mode - det där har jag redan gjort. Jag vill ha ansikten, målningar, sminkade drömmande ögonblick som aldrig kan bli riktigt verkliga för att verkligheten aldrig kan bli riktigt så perfekt.

På (Trine) Wackerhaus visning fanns polerade ansikten med panna, haka och kindkuddar pudrade med ljusreflekterande puder. Kindben och tinningar målade i högrosa True Match Blush nr 120 (L'Oreal). Läppar färgade bordeauxmörka med Color Riche Serum Radiant Plum (L'Oreal). En look som i verkliga livets dagsljus och lysrörsbelysning är mer clownlik än bildskön, och en smärre katastrof för oss som har synliga porer och rödflammig hy - även fast den gick hem ganska bra under det exhibitionistiska 80-talet. Men i modeveckans noggrant planerade optiska ljus: så jävla läcker!

gone to Copenhagen

2011-02-04T10:01:00.000Z

Jag har åkt på modevecka med mitt Tromborg-läppstift Pollux... mest för att jag tyckte att jag förtjänade en dag av lite lyx och flärd.

Ooh No They Didn't - again !!?

2011-02-02T18:19:00.003Z

Ni kanske har undrat vad som hände med det där skamliga ändringsförslaget från den där tidningen. Så här gick det...

Jag förklarade för redaktören och att jag kunde omformulera de delar som hade en för negativ klang, men utan att ändra själva resultatet av skönhetsbehandlingen. Det gick bra sa man då. Så jag fixade och trixade ett nytt utkast.

Men morgonen därpå kom ytterligare ett mejl...

"Det här fungerar verkligen inte. Jag får sätta mig och skriva om artikeln... Läsaren ska bli lockad att gå dit och inte tvärtom."

Syftet med artikeln, förklarade man för mig, är att KUNDEN ska bli nöjd och glad!

"Det är det som är huvudsyftet, att läsaren ska VILJA boka en sådan behandling."

Den här gången satte jag min morgonjuice i halsen. Bara några sekunder senare var jag nära att spotta ut den över laptopen när jag såg de ändringar som man i ett förmodat frustrationsutbrott gjort i min artikel.

- Där fanns en uppdiktad händelse som beskrev att personalen på skönhetssalongen delgett mig viss information som de i verkligheten inte hade gjort. Den påhittade händelsen var en uppenbar disclaimer där skönhetssalongen frånsa sig ansvaret för negativa följder - typ dåliga resultat och otrevliga bieffekter.

- Delar av resultatet av behandlingen var också ändrade. Så här tex: från mitt "ansiktet ömsar och svider" till deras "ansiktet förvandlas och de döda hudcellerna avlägsnas", eller mitt "cremen vill inte riktigt sjunka in" till deras "huden suger åt sig fukten och känns mjukare", eller ännu värre, från mitt "ansiktet kliar nästan hysteriskt av irritation" till deras "ansiktet kliar något, men inte värre än jag kan hantera det".

- Min slutplädering som hade varit något i stil med "Skillnaden är inte alls så dramatisk som jag hade väntat mig", var ersatt med följande mening i bästa reklamanda "Vilken skillnad! Huden känns slätare, fylligare och spänstigare."

What the f..!?

Nu var jag arg på riktigt och meddelade att jag absolut inte kunde godkänna ändringarna. Och att jag krävde tillbaka artikeln. Eftersom det var uppenbart att vi hade delade åsikter och att jag inte från början blivit förmedlad om att skriva redaktionell text som gick emot de pressetiska reglerna, d v s med syfte att tillfredsställa annonsörerna och inte läsarna. Tidningen var snabba med att påpeka att läsaren visst var lika viktig som annonsören, och att anledningen till att man ville skriva enbart positivt var för att inte läsaren skulle tycka illa om tidningen och anse att man var kränkande mot sina annonsörer.

Huh?

Jag mejlade tillbaka att det inte är möjligt att lägga all tyngd på det positiva om det negativa överlappar det positiva eller om det inte ens finns något positivt, eftersom det är att ljuga läsaren rakt i ansiktet. Ärlighet, skrev jag i bästa pressetiska anda, ökar läsarnas förtroende. För när en recension enbart består av guld som glimmar tvättas trovärdigheten bort, vilket i sin tur blir en "badwill" för både tidningen och företaget/annonsören, eftersom ingen längre tror på innehållet.

Kaboom!

Jag fick inget svar tillbaka.

Kicki Norman på Daisy Beauty skriver lättfattat och superintressant om pressetik i media här, om en skönhetsjournalists sanna roll här, och om pressetik för bloggare här.

Ooh No They Didn't !!?

2011-01-28T23:15:00.002Z

Jag har slumrat rejält den här veckan. Men det HÄR fick mig att vakna till liv!

Ett uppmanande mejl från en liten nöjestidning som jag precis skrivit åt. Det behövde göras "radikala" redigeringar i min alldeles för kritiska skönhetstext som nu låg på deras skrivbord.

"Texten måste andas positivitet", började de.

Som det var nu tyckte tidningen att man fick känslan av att skönhetsbehandlingen inte var värd pengarna (det var den ju inte) och att den inte gav något resultat (det gjorde den ju inte). Men trots att det nu var så, så gick det inte alls att skriva så ansåg de. Eftersom företaget bakom skönhetsbehandlingen nu var en av tidningens annonsörer och min artikel, fomulerad så som den var, helt enkelt skulle bli en stor "badwill" för företaget.

Kunde jag omformulera texten så att den förmedlade ett bra resultat och nöjdhet från min sida?" undrade tidningen och tackade på förhand.

Jag satte min latte i halsen.

Definitivt vaken nu!

dagens modeblunder

2011-01-27T19:00:00.000Z

- Jag gillar att du rynkar pannan, säger Paulina Porizkova när hon ser den här bilden på deltagaren Samantha i Top Model 11.

Huh?

fiktiv skönhet och skrivångest

2011-01-24T19:44:00.002Z

©finslipad.blogspot.com

Skrivandet var den första antidepressiva medicinen. Det kom före Prozac och Cipramil.

Och Erica Jong har så rätt.

Den senaste veckan har jag illamående och ångestfylld kravlat mig vid ord: försökt läsa ord, försökt förstå ord, försökt skapa ord, försökt plagiera ord. Det här är mina svackor. Jag hatar dem. Det är en tid för att krypa in i sitt eget skal och försöka somna till stycken av Dorothy Parker, Sylvia Plath, Joan Didion, Erica Jong. Inget annat är kul. Då och då kikar man upp och ser ett knappt märkbart sken glimra till i änden av tunneln - som en blekrosa highlighter från Guerlain. Men vägen dit måste trampas upp genom ett träsk av sebum och gamla sminkrester. Det är inte ens kul längre att skriva om skönhet. Inte kul att skriva om fällande mascaror och kladdande läppstift. Inte kul att skriva om cremer mot pormaskar och syntetiska naturämnen, eller var det kanske naturliga syntetämnen. Inte kul att skriva om produkter som ramlar in om dagarna. Inte kul att skriva om illuminerande ansiktspuder som påstås innehålla rent guld (jo javisst). Inte kul att skriva om ansiktscremer infusionerade med stamceller från vildäpplen. Inte kul att bidra till konsumtionshets och trendknarkande. Inte kul alls att skriva om sådana ytligheter, ytterligheter.

Men varför måste det ens vara så? Varför inte kunna kika in under ytan. Skrapa på det pudrade underlaget, se det smula sig under nagelspetsen och avslöja något långt ifrån de konventionella ramarna som är skönhet och makeup och kosmetika. Visst ska det gå att vara litterär över ett läppstift från MAC. Lite som Colette (1873-1954) i nedan text någon gång runt 2a Världskriget.

Jag!
Ofrivilligt sneglar jag på spegeln när jag formulerar ordet.

Det där är utan tvekan jag själv även om jag är oigenkännlig i min röda och malvafärgade makeup som börjar rinna. Ska jag behöva vänta ända tills anletsdragen också rinner bort? Kommer ingenting att vara kvar av min spegelbild annat än en skiftande färgfläck som glider över glaset som en lång och solkig tår?

voluminöst talat...

2011-01-20T19:07:00.001Z

Asså, jaha, du hänger inte med... Ja det är klart, volumetri är ju inte direkt ett ord vi använder i vårt vardaglig bruk. Om jag inte har helt fel så tippar jag på att det är en benämning för att inom kemin mäta volymen på olika beståndsdelar (om du som läser är kemikunnig får du gärna rätta mig med en lämpligare förklaring). Och vilken innebörd har egentligen meningen: "en ny dimension av lifting-effekt". Och vad har det för koppling till huden? Ingen - bortsett från att volumetri även är namnet på en kosmetisk behandling där man injicerar preparat i kinderna för att fylla ut dessa som små fluffiga kuddar - så absolut ingen. Ingen crème i världen kan dessutom penetrera hudvävnaden på ett sådant medicinskt sätt - inte ens om den kommer från Lancome. Mumbo jumbo är skönhetsfabrikens bästa PR-ingrediens. Ju mer det får våra geniknölar att skrumpna desto bättre. Ju mer vetenskapligt och kvasivetenskapligt det låter desto mer revolutionerande borde det ju vara. Kanske mest för att det framkallar bilder av påkostade forskningsinstut där läkare i vita rockar laborerar under hög koncentration fast beslutna att finna mirakelingrediensen mot för tidigt åldrande. Och det är ju klart att det måste vara något stort, en ren innovation, när genomsnittskunden aldrig ens hört talas om det.

kliande, svidande, krackelerande, torr som fnöske

2011-01-17T10:31:00.007Z

För någon månad sedan flippade min hud från relativ balans till total krasch efter en chemibrasion (ansiktsbehandling med syror). Läs om hela ömsande, svidande, kliande och charlakansröde upplevelsen här. Under den intensiva veckan (eller veckorna) var det ju oundvikligt att jag blev speciellt engagerad i botemedel för snustorra hyar. När huden blir så där katastroftorr att det svider, kliar och fnasar, är det ett tecken på att barriärskyddet är skadat, förmodligen puts väck. Lägg på minnet att huden har en fantastisk förmåga att läka sig själv och att en serie processer inleds för att fixa till den trasiga barriären. Men under läkningsprocessen är det vårt jobb att se till så att allt går så "smort" som möjligt. En fettrik crème tillför inte bara "näring" utan funkar främst som en tillfälligt skyddande barriär medan du inte har någon.
De produkter som blev mina skyddande änglar var Cliniderms ansiktscrème Barrier Repair (bäddade in min hud i fukt och skydd) rengöringsoljan Velvety Smooth Cleansing Oil (åh, som siden mot sårig hud), och vid enstaka tillfällen hudoljekapslarna SOS Skin Balancing Cure från Skin Yoga BioLAB (kapslarna innehåller extra lakritsrotsextrakt och canolaolja som lindrar irritation - dock jädrigt odryga för en törstig hy). De få dagar jag kunde bära smink, var Youngbloods Hi-DEF Hydrating Mineral Powder som bomull för min maxinsmorda, irriterande hud (jag vill inte säga att den är en nödvändig produkt när den är galet överprisad - herregud 600 spänn!! - men den retuscherade trots allt bort blänket från min fejja i ungefär en halv dag).

Akut cocktail för svidande torr hy!

Hur som helst, om din "trasiga" hud kommit till stadiet då den känns som om den ska krackelera, kan till och med den bästa crèmen, ja i princip allt du lägger på huden, svida som tusan. Kör då på följande barriär-cocktail:

Fukta huden med svalt vatten - det dämpar svedan som uppstår när uttorkad hy kommer i kontakt med produkter.
Smörj genast olivolja på de värsta partierna, det binder vattnet som du precis fuktat huden med.
Vänta någon minut tills det mesta av oljan sugits upp, smörj sedan in crème i ett tjock lager. Efter en halvtimme till en timme, kan du släta ut eventuellt crèmeöverflöd med fingrarna. Om allt redan sugits upp och huden känns torr och styv igen, upprepa med nytt crèmelager.

Smörj, smörj, smörj...

Ibland sägs det att bästa sättet att låta huden läka är att låta den vara ifred - vilket tolkas som att man inte ska hålla på att kladda på en massa produkter hela tiden utan låta huden vara "fri och andas". Det kan vara en sanning i enstaka fall, och man ska definitivt undvika vissa crèmesorter och produkter som innehåller irriterande ämnen när huden är extra utsatt och inte har något barriärskydd (mer om det längre ner). Men - stort MEN - när hudens barriär är paj finns det inget annat alternativ än att smörja in den. För utan något som kan agera som skydd är huden helt utsatt: för sol, osynliga partiklar och kemikalier i luften, avgaser, syre, hårt väder och annat som utan svårigheter kan ta sig in i den skadade huden eller på annat sätt ställa till det - till exempel ge kontakteksem, allergi, eller annan överkänslighet, till och med ge sårbildning.

De bästa crèmerna som fungerar som stand-in för hudens barriärskydd är de som har en rik (lite tjockare och krämigare) bas på mjukgörande fetter och oljor, och innehåller fuktbindande ämnen som till kemin hjälper till att reparera hudens barriärskydd, tex:

+Shea butter +Jojoba oil +Squalene +Hyaluronic acid +Glycerin +Glycerol +Ceramides +Sodium hyaluronate +Lecithin +Cholesterol +Sodium PCA

Det är ännu bättre om de dessutom innehåller ämnen som lugnar irritationen i huden, tex:

+Canola +Bisabolol +Allantoin +Liquorice root +Green tea +L-ascorbic acid

och undvik...

Alkohol denat, syntetiska och naturliga doftämnen, eteriska oljor och vissa växtextrakt (läs om vilka här), råder hudläkare att ABSOLUT undvika när man har irriterad och "skadad" hud.
Undvik även gel- och serum-aktiga produkter med hög vattenhalt (oavsett om de innehåller något så milt som aloe vera eller liknande), för det är själva konsistensen som är uttorkande.
Spara över huvud taget på vattnet - för vatten är uttorkande för huden (läs mer här), och undvik för heta eller för kalla temperaturer (det irriterar huden när den är överkänslig)

foundation-kris och GloPressed Base

2011-01-14T17:46:00.004Z

Major crisis!!!

Det är så här att min foundation sjunger på sista versen. Äsh, det är väl inget. Men jo, för GloMinerals Pressed base är helt jävla genialisk, men (ja det är ju lika bra jag säger det) alldeles för dyr för en frilansbudget. Åh så många lovord det här pressade mineralunderlaget fått i beautybloggosfären, och jag stämmer in i sången. Det enda som liksom är dåligt med gloPressed Base är att den tar slut.

Glo är inte heltäckande på ett matt och hårdsminkat sätt, snarare mer lätt- till halv-täckande beroende på hur mycket man borstar på. Den går på enkelt, jämnar till hudtonen och slätar ut ytan på ett nästan magiskt sätt - så att till och med ytliga linjer och sådana där "rynkor" som vi inbillar oss att vi har men som egentligen inte finns luras bort från ögat. Den döljer kanske inte de allra rödaste finnarna, men vi behöver egentligen inte heller gå loss med täckstift, för Glo snyggar till huden så att den ser så där dämpad, naturlig och hälsosamt jämn ut.

För att bre på ännu mer så är gloPressed det första underlaget (ever!) som jag testat som inte framhäver torra partier - ja, jag sa INTE. Dessutom är hudtons-utbudet bra (själv använder jag beige - light som varken går för mycket åt rosa eller gult utan bara är härligt neutral - det är ju skitsvårt att hitta tycker jag).

Jag är egentligen ambivalent till smink för över 400 spänn, när det liksom finns så oändligt mycket där ute. Det måste ju finnas en billigare jämlike någonstans? Tycker du däremot om att spendera extra på skönhet så är den här älsklingen värd varenda krona. 439 spänn hos tjejerna på Accessora.

TÄNK PÅ gloPressed base kan innehålla Bismuth Oxychloride. Ingrediensen används ofta i mineralsmink på grund av sin skimrande och fina pudertextur som binder till huden speciellt bra, vilket gör att mineralsmink med Bismuth Oxychloride sitter längre. Dock kan ämnet vara hudretande för vissa. Å andra sidan innehåller gloPressed omkring 1 % Bismuth Oxychloride, vilket innebär att risken för irritation är minimal.

skönhetsmyt: naturliga ämnen är säkrare för att de använts sedan urminnes tider

2011-01-11T23:28:00.003Z

Amaryllis är en vacker men giftig jävel!

Det är ganska så arrogant att antyda att vi skulle ha full koll på naturen. Reality check: någonstans runt 250 000 växtarter har vi upptäckt hittills och bara runt 10 % av dessa är undersökta i homeopatiskt syfte. Den marina miljön är i princip nästan outforskad och världshaven täcker mer än hälften av jordytan. Något som tål att tänkas på nästa gång vi läser om ansiktsserum baserat på något upptäckt algextrakt med mirakulösa anti-rynk effekter.

I motsats till syntetiska skönhetsämnen och tillsatser har naturliga ämnen genom historien inte testats på sin säkerhet. Istället är det det låååånga bruket av naturens skafferi som "godkänt" användningen och gjort att vi behandlar den som säker. Javisst, vi vet att det finns en massa dödligt giftiga växter och annat i naturen. Men i och med att vi använt oss av naturens ämnen så himla länge så tror vi att vi är så erfarna att vi redan vet det vi behöver veta. Vi är ganska övertygade om att vi kan sålla. Användningen av naturen som skönhetsmedel har färdats via tradition, folkmun och nedskrivna recept och inga vetenskapliga bedömningar. I själva verket kan vi väldigt lite om naturens gifter och olika växters kemiska innehåll. I ett enda litet naturämne kan det finnas en massa kemiska ämnen som vi inte ens idag kan identifiera. (Källa: Livsmedelsverket - om Växtgifter)

En hudläkare på Karolinska Institutet som jag en gång intervjuade förklarade det ganska bra.

- Med syntetiska substanser kan vi utreda och rådge patienterna bättre eftersom vi vet vad vi testar och vad patienterna varit i kontakt med. Naturämnens sammansättning är fortfarande ganska okänd, det huvudsakliga innehållet är självklart känt, men i en blandning av ämnen pågår alltid interaktionskemi som ger upphov till bildning av nya och för oss oftast okända kemikalier.

botox för hippies?

2011-01-04T23:18:00.001Z

Skulle kanske pröva det där tricket som 70-talets anti-wrinkle-junkie Jessica Krane tillägnar en hel bok åt. I How To Use Your Hands To Save Your Face lär hon nämligen frikostigt ut hur man genom benhård kontroll av ansiktsmusklerna kan stå över åldrandet. Eller som Jessika själv skriver: "You just stubbed your big toe against a rock. Feel pain without facial motion". Bohemisk botox? Men se själv vilken skillnad!

skönhetsmyt: det är på natten huden jobbar och är extra mottaglig

2010-12-31T00:19:00.008Z

Skummar på Aftonbladet och fastnar på en artikel om hur man vaknar snygg (eller med snygg hud) varje morgon. Läser,

"det är på natten huden vilar och blir extra mottaglig för näringsrika krämer.... Nu repareras de skador den utsatts för under dagen, som föroreningar, UV-strålning och stress. Medan du befinner dig långt bort i någon exotisk dröm är cellerna fullt upptagna med att rengöra och återladdas inför nästa dag."

Aftonbladets artikel känns som en ripoff på skönhetsbolagens marknadsföringspåståenden och knappast någon skönhetsjournalistik. Bullshit, bullshit och ännu mer bullshit. Just den här myten, om hudens skönhetssömn, är förmodligen den mest envisa.

Hur kan huden, som Aftonbladet skriver, vila och samtidigt vara fullt upptagen med att jobba och reparera sig själv?

När en hud reparerar sig själv sätts en mängd läkande kedjemetoder igång djupt inne i den (läs mer här). Hudens biologiska kemikalier jobbar utav bara helvete och det finns ingen tid för vila. Missförstå mig rätt nu, huden reparerar sig själv, när den drabbats av en skada som försvagat den tunna hinna av fetter (lipider) som skyddar den från yttervärlden. Det kan vara allt från skrapsår till att vi tvättats oss med för starka kemikalier eller bränt oss i solen. Men grejen är att huden reparerar sig när helst den råkat ut för en skada, oavsett vilken tid på dygnet det är. Den har faktiskt ingen inbyggd dygnsrytm. Hur ska den ens veta när det är natt? När det är natt i Sverige så är det ju redan morgon i Sydney, och hur sjutton ska huden kunna veta att den befinner sig på den nordliga sidan av ekvatorn och inte den sydliga?

Även om vi förklarar för huden att det är natt genom att blunda och somna blir den inte mycket klokare, för vi kan lika gärna ta en tupplur mitt på dagen. Huden har inget intensivtläkande sleeping mode, nej, tyvärr. Om den skulle ha det skulle det ju innebära att vi bara behöver lägga oss och slagga varje gång vi behöver fixa oss ny hy. Att det mest effektiva botemedlet när vi skrapat upp ett knä, eller suttit fast i avgaskräkande bilköer, skulle vara en tupplur på soffan. Vi skulle ju inte ens behöva några skönhetsprodukter! Och absolut inga nattcrèmer (vilket vi heller inte behöver för det går precis lika bra med vår vanliga dagcrème)! Åh vilket liv det skulle va!

Så hudens celler skulle vara "upptagna med att rengöra och återladdas" medan vi sover?

En skönhetsskribent (även en på Aftonbladet) bör verkligen veta vad hon skriver om innan hon skriver det. Våra hudceller rengör ingenting, inte ens sig själva. Rengöring matchar över huvud taget inte hudcellernas kemi. Enbart tvålämnen (tensider och sulfater) kan rengöra på grund av att de har en kemi som löser upp fett (alltså smuts). Hudceller består i själva verket av keratin, som är ett protein och inget fett, och som har som funktion att bilda hudens struktur och inget annat (läs mer här).

Hudceller är inga återladdningsbara batterier. De kan inte återuppstå. De kan inte återanvändas. De föds, vandrar mot hudytan, dör och trillar av! Celler som trillat av pinn bereder väg för nya. Man skulle kunna säga att det är hudens sätt att förnya sig själv. Dessutom gör den det här kontinuerligt. Cellernas cykel pågår tjugofyra timmar om dygnet. Så länge vi lever. Det enda som är säkert är att ju äldre vi blir desto mer saktas cellförnyelseprocessen ned. Bästa sättat att shejpa upp den är inte att sova, utan att peela.

Huden om natten - på riktigt

Summa av kardemumma: huden presterar varken sämre eller bättre bara för att det är en viss tid på dygnet. Men den där om att huden skulle vara extra mottaglig för crèmer om natten behöver inte enbart vara en myt. I själva verket är den en halvsanning som bygger på det faktum att vi medan vi slumrar faktiskt har minst 8 timmar till godo för ansiktsbehandling - men bara för det behöver vi inte falla pladask för kosmetikaindustrins överdrifter om "nödvändiga nattcrèmer". Vi kan istället passa på att smörja in oss med produkter som behöver verka länge och ifred från störigheter som smink och dåligt väder. Många produkter, exempelvis sådana med retinol eller AHA i, är idealiska att använda på natten eftersom de enskilda ämnena inte kommer bra överens med solljus. Vi kan till och med gå åt andra hållet och passa på att "vila" huden från crèmer helt.

naturlig kemi (naturskolan del 2)

2010-12-21T14:27:00.014Z

Vårt kanske främsta resonemang till varför vi går över på den gröna sidan är att vi vill undvika skadliga ämnen, både i vår kropp och på vår hud, och att vi antar att det som odlats fram i naturen är renare, mildare och naturligare helt enkelt. Det är bara det att naturen inte alls är sådan. För dig och mig är skillnaden mellan naturligt och syntetiskt uppenbar - jämför en apelsin med en C-vitaminbrus, eller honung med sucketter. Men för en kemist är den inte alltid lika tydlig. För kemisten är allt fortfarande molekyler och kemiska substanser, och gränsen mellan naturlig ingrediens och en syntetisk ingrediens kan vara ganska suddig. För att förstå det här bättre behöver vi en snabblektion i kemi. Somna inte nu, det här blir inte alls som naturkunskapen i skolan....

©Johanna Storås

Myt 1: "naturligt innehåller inga kemikalier"

Världen runt omkring oss är komponerad av atomer, molekyler och kemikalier. Naturens källor består av kemikalier. Vi själva består av kemikalier. Vår huds och och vår kropps funktioner orsakas av kemiska reaktioner. Själva effekten som kosmetika har på vår hud och vårt hår - vare sig det är att återfukta, peela, tvätta, pudra eller ge kindbenen ny färg - beror på innehållets, alltså produktens kemikaliers, kemiska reaktioner.

Om jag säger fellandren, gamma-terpinen, oktanal, citral, geraniol, d-limonen, vad tänker du? Syntetiska kemikalier? Nope, det är bara några av de hundratals kemikalier som finns naturligt i olja från citronskal. De tre sistnämnda är några av de vanligast använda doftämnena i skönhetsprodukter idag, och tyvärr också några av de vanligaste hudretande och allergiframkallande ämnena (läs mer här). Föreställningen om att naturligt skulle vara lika med "fritt från kemikalier" stämmer med andra ord inte ett dugg. Inte heller föreställningen om att naturliga doftämnen skulle vara "mildare och allergivänligare" än syntetiska doftämnen. Ändå fortsätter de att vara favoritpåståenden som många naturkosmetiktillverkare älskar att slänga ur sig.

Myt 2: "naturliga ämnen är orörda"

Ett annat populärt påstående om vad som skiljer "naturligt" och "syntetiskt" åt, är att syntetiskt skulle vara "modifierat av kemiska reaktioner" och naturligt snarare skulle vara "orört". Även det är en stor myt, eftersom kemiska reaktioner är en del av naturens sätt att leva. Om du skalar ett äpple kommer äpplet inom kort att bli brunt. Det hela beror på en kemisk reaktion som orsakas av ett naturligt enzym som resulterar i en missfärgning av pigmentet melanin. Skulle du nu kalla det förändrade äpplet för syntetiskt, eller melaninet för en syntet? Nej, äpplet är ju fortfarande naturligt och melaninet är ett naturligt pigment i äpplet. Kemiska reaktioner som är framkallade av oss människor kan inte heller räknas som en skiljande faktor mellan naturligt och syntetiskt. En äppelkaka är ett exempel på en produkt som inte skulle existera om inte människan satt upp en teknik för olika kemiska reaktioner att äga rum - med bakpulver och jäst och andra kemikalier. Men betraktas äppelkakan för det som syntetisk?

Myt 3: "syntetiskt är onaturligt"

Du ser att det inte är lätt att skilja syntetiskt från naturligt. Och ännu bredare blir det när vi lär oss att alla syntetiska kosmetikingredienser från början är utvecklade ur naturliga råvaror. Speciellt intressant är det till exempel med mineralolja som betraktas som en syntetisk kosmetikaingrediens, men som ur ett kemiskt perspektiv likaväl skulle kunna betraktas som naturlig. Kosmetisk mineralolja är ett biämne taget ur det organiska ämnet petroleum (bergolja) som förekommer i naturens bergrund. Och petroleum är i själva verket alger och plankton som jäst i flera miljoner år och naturligt omvandlats till olja.

Myt 4: "naturliga ingredienser är tillverkade av naturen själv"

Att formulera naturliga skönhetsprodukter handlar inte bara om att röra ihop eterisk rosenolja med olivolja. En seriös tillverkare vet att det är en större vetenskap än så. För det första är det en utmanande uppgift för formuleraren att lista ut vilka metoder och tekniker leverantören använt sig av för att "tillverka" den naturliga kosmetikingrediensen. Tillverka, tänker du. Japp, en naturlig ingrediens är ju självklart en som tagits direkt ur en råvara från naturen (plantor, blommor, kärnor, mineraler och så vidare), men den har även passerat en rad laboratoriesteg som tex rening, pressning, extraktion eller annan förädling som gjort den effektivare. Varför det? Just därför att naturen är kraftfull, och i sin urform väldigt osäker. Seriösa tillverkare använder naturliga ingredienser med hög renhet, och vet att växtextrakt generellt består av hundratals kemikalieämnen, däribland både giftiga och oidentifierbara. Inga naturliga ingredienser i kosmetika är tillverkade av naturen själv.

För bara några år sedan var det en tidskrävande utmaning att göra kosmetik på naturens skafferi, men idag växer det sakta men säkert fram en uppsjö av nya miljövänliga tekniker för att gynna "naturlig" kemi. Idag kan en naturlig ingrediens laboreras med i lång utsträckning utan att man behöver blanda in syntetiska medel eller mixtra med ingrediensens molekyler. Mer om det, vad som är möjligt, och vad som ännu inte är möjligt, i del 3.

naturligtvis bullshit (naturskolan del 1)

2010-12-16T18:44:00.001Z

©Johanna Storås

Allt har ju ett syfte, och mitt syfte med följande inlägg (och de efter det här) är inte att kasta skit på naturen. Hell no! Snarare är det att öka intresset för naturens skafferi ännu mer. Vi tror ju gärna att vi redan blivit upplysta om allt vi behöver veta om naturlig kosmetik, medan det i själva verket är långt ifrån verkligheten. Mitt syfte handlar inte om att konvertera till eko-kosmetiken. Det skulle ändå inte ge några svar. Det är snarare viktigt att känna till allt det där andra runt omkring. Om naturens kemi, om forskningen som bedrivs, om vad som är möjligt, om det som ännu inte är möjligt, och om myterna.

Jag vill hur som helst vara tydlig med att jag inte gillar den hypokratiska strategi som alldeles för många naturtillverkare och säljare använder sig av för att locka köpare. Många av dem spelar mer miljövänliga än vad de förmodligen är - vi får ju inte glömma bort att även de har en marknadsstrategi. Det blir lätt för mycket tjat om miljövänligt innehåll, medan det egentligen inte är så mycket ingredienserna som är det största problemet, utan förpackningarna och, inte minst, fraktandet som hotar miljön. Du kan börja med att fråga din eko-inköpare hur hon fraktar produkterna till sina köpare. Sen trappar du neråt i kedjan, till leverantören och råvaruleverantören. Hur fraktades den där Babassuoljan från Amazonas? Och flyg, den största miljöboven av dem alla, går ju självklart fet-bort.

Att marknadsföra sina produkter genom att skriva vad de INTE innehåller smutskastar inte bara naturkosmetikföretagen själva i längden (de blir ju mindre trovärdiga) utan också alla andra inom industrin. Att använda argument som "fri från giftiga kemikalier" och bland annat syfta på vanliga syntetisk kosmetikaämnen är inte bara ett kaxigt påstående utan har i 99 % av fallen ingen substans - det vill säga inga som helst underlag som hade hållt i marknadsdomstolen. Ännu mer lurendrejeri är det ju att gå ut och påstå att deras produkter bara innehåller "hudvänliga ämnen" eftersom de är fria från de "farliga synteterna", när produkterna i själva verket kryllar av naturliga hudirriterande ämnen som ur kemisk synpunkt kan vara lika "farliga". Vi får inte glömma att när en ny rörelse slår igenom så dras charlatanerna till ljuset som flugor.

Ett företag som gör sitt bästa, är transparent och ärligt, och inte kastar bajs på andra för att själva framstå som vackrast är vad jag väljer. Dessutom ska inga företag ha monopol på "naturligt", "miljövänligt" eller "etiskt". I slutändan flyter hela branschen ihop, och ingen kan egentligen peka ut någon annan. Faktum är att det är på grund av oss konsumenter som hela skönhetsindustrin tvingats tänka ett steg längre för att utveckla nya miljövänligare alternativ - även de stora jättarna som Estee Lauder och L'Oreal. Tro inte att ett litet naturskönhetsföretag ensamt sitter på svaret.

om jag skulle skriva en artikel som avslöjar att...

2010-12-13T17:56:00.000Z

- din ekologiska favoritprodukt med växtextrakt förmodligen innehåller ett hundratal kemikalier,

- ett sulfat-fritt shampo visst innehåller sulfater,

- mineraloljor egentligen är organiska,

- naturliga doftämnen tillhör de vanligaste allergiframkallarna,

- ämnen direkt från naturen rent kemiskt är orenare.

Skulle du älska mig eller hata mig?

farlig necessär?

2010-12-09T21:10:00.002Z

Räknar med att jag blir sittandes hela natten. Har precis gjort intervju med Kosmetiksektionen på Kemisk Tekniska Leverantörförbundet (somna inte nu!) och har så mycket info om parabener, sulfater, ftalater, mineraloljor, parfymer och växtextrakt att hjärnkontoret är farligt nära att svämma över när som helst. Skvalp, skvalp. Kosmetiksektionen is the shit när det gäller det senaste om våra skönhetsprylars innehåll. Inte så konstigt med tanke på att deras jobb går ut på att öka den svenska skönhetsmarknadens know-how när det kommer till ingredienser, forskning, vetenskap och lagstiftning. Bland medlemmarna finns Estee Lauder, L'Oreal, Weleda, Elizabeth Arden, Dermarome, Björk & Berries, Make Up Store, och många, många fler.

Det svåra med sådana här intervjuer är att organisera upp alla de frågor som skriker efter omedelbar attention:

- vilka ingredienser är vår hud vanligast känslig för?

- finns det allergivänliga doftämnen?

- kan sulfater tvätta bort hudens naturliga skydd?

- är växtoljor renare än mineraloljor?

- finns det fortfarande ftalater i skönhetsprodukter?

Cosmopolitan lips

2010-12-06T16:35:00.003Z

Det spelar ingen roll om Nyx lipgloss i färgen Cosmo är helknasig att lägga på - den geggar, kletar, glids ut i ett tjockt smetigt lager som liknar råolja med svartvinbärspigment. Det spelar ingen roll att man efter den kletiga appliceringen måste "jämna" ut med fingret och fixa till konturerna med läppenna eller tops. Det spelar ingen roll att den försvinner mirakulöst efter någon timma (smetar av sig på lattekoppen, servetten, inklusive allt annat som kommer i närheten av munnen).

För färgen, färgen är så god damned läcker!

Kort och gott. Det här är inget läppglans du slänger på dig i sista minuten, eller gud förbjude, utan spegel. Det här är ett läppglans du planerar i förväg, behandlar varsamt, och drunknar i framför spegeln, tills du måste fylla på det igen... Dessutom är det här en perfekt ton att "fläcka" läpparna med för vårens stain-look (lägg ett ljust läppstift som bas - ett som inte är för glidigt - och dutta på Cosmo med fingertoppen).

the chemibrasion story - upplösningen

2010-12-05T18:36:00.004Z

Så här fin är jag nu...
(när jag kan sminka mig igen)

Nu har det gått 11 dagar sedan jag la mig på salongsbritsen och blev inmaskad med Nimues chemibrasion, som kallas "en avancerad föryngringsmetod". Huden har gått igenom ett panikartat stadie av ömsande, svidande och kliande - som enligt behandlingens makare kallas "utrensningsprocess" (ännu en myt?). Dags att kika igenom Nimues egna förväntningar på behandlingen och se vad jag kan checka av...

Har huden blivit fastare? Nej, självklart inte. Det är ju befängt att ens påstå att någon ansiktsbehandling skulle ge fastare hy. No way josé, det är ju en kosmetisk omöjlighet. Det finns en anledning till att plastikkirurgin tjänar multum.
Har huden fått en finare textur? Ja hudtonen jämnades ut en aning, i alla fall efter att irritationen lagt sig och fram till.... mmm.... idag.
Har hudens fukt ökat? Eeeh, tvärtom. Mina egna AHA-produkter hade precis fått ordning på fuktbalansen innan jag gav mig på Nimues chemibrasion. Nu är det lite som att vara tillbaka på ruta ett igen. Dessutom har jag yttorra fläckar på kinderna som vägrar sluta smula så fort jag lägger smink på den.
Har "fina linjer" slätats ut? No comments. Men huden kändes ett tag mycket fylligare, liksom "plumpigare" - vilket förmodligen hade med inflammationen att göra. När huden blir inflammerad sväller den och ser slätare ut. En anledning till varför det ofta finns irriterande kosmetikaämnen i anti-rynkcrèmer.
Har huden blivit mjukare? Ja, så länge jag håller den insmord och i skick med mina egna AHA/BHA-crèmer känns den len som siden, men vänta, det har ju ingenting med behandlingen att göra.
Har hudens kollagen ökat? Kom igen, hur ska jag kunna veta. Knappast något som övertygar blotta ögat. Det enda jag kan säga med säkerhet är att collagenproduktionen i alla fall fortfarande funkar eftersom huden lyckats läka sig själv från behandlingens bieffekter. Dessutom är mitt ansikte fortfarande mjukt och elastiskt (men så är jag ju också 29).
Slutligen, har komedonerna försvunnit? Hälften av dem har tackat för sig, men det kan ju lika väl bero på mitt klämparty med efterföljande BHA-produkt. I vilket fall känns huden klart slätare än vad den gjorde innan behandlingen, inte alls lika knottrig under ytan längre.

Okej, okej, jag är medveten om att jag låter lite väl pessimistiskt. Grejen är att jag hade kunnat bjuda på mer optimism. Min hud kändes faktiskt fräschare, mjukare, fylligare och slätare efter att den jobbiga irritationen väl lagt sig. De värsta komedonerna gav upp, och även om de var mitt klämparty som gjorde det, så vill jag ändå påpeka att det ALDRIG har funkat att klämma bort skiten innan. Men, och ett stort men, för runt 1500 spänn per behandling så tycker i alla fall jag att resultatet ska hålla längre än några futtiga dagar (resultatet sägs faktiskt hålla i flera månader). Dessutom har jag ännu inte kommit fram till om det verkligen var värt en smärtfull vecka utan hudbarriär. Ouch!

vattenmyter, thermalska källor och La Roche-Posay

2010-12-03T09:06:00.005Z

Det krävs så mycket mer än vatten för att vårda en torr hy. Vilket innebär att vattensprayer - eller "fuktsprayer" som skönhetsvärlden föredrar att kalla dem - är relativt överflödiga. Inte bara överflödiga, utan till och med onödiga. Men La Roche-Posay hävdar att deras Thermal Spring Water för 106 kronor är speciell. Deras mineralvatten är nämligen ett thermalskt källvatten. "Natural antioxidant" står det till och med på förpackningen. Och rimligen tror man ju att den här lilla sprayen inte bara innehåller vatten utan också antioxidanter. Förhoppningsvis potenta antioxidanter eftersom priset ligger runt en hundring. Tills man vänder på förpackningen och kollar vilka ämnen som gömmer sig på ingredienslistan. Och ser... att det står... alldeles ensamt och liksom övergivet... Vatten (aqua/water).

Nu menar La Roche-Posay att deras speciella vatten utvunnet ur "det unika thermalska källvattnet från byn La Roche-Posay" faktiskt är riktigt speciellt. De hävdar att "det thermalska källvattnet har vetenskapligt dokumenterade effekter som är bevisade i 9 kliniska studier" som finns men som de inte kan hänvisa till exakt. De menar också att deras "lugnande och antioxiderande La Roche-Posay källvatten" är speciellt rikt på selenium. En kraftfull antioxidant javisst, men i stort sett all forskning kring selenium handlar om det som kosttillskott, inte hudtillskott. Och vi vill ju inte dricka La Roche-Posays Thermal Spring Water. För att spä på extra mycket har man dessutom anlitat en hudläkare från en privatklinik någonstans i Orange County, Californien som bidrar med citatet: "I consider it vital to spray La Roche-Posay Thermal Spring Water immediately after all laser and peel work to reduce inflammation."

Extra motsägelsefullt är det faktum att den mer vetenskapliga hudforskningen snarare visar att vatten inte alls är särskilt mildrande för en inflammerad hud. Snarare tvärtom.

Skönhetsmyt: Vatten återfuktar torr hy - eller?

Den om vatten är en myt som gärna biter sig fast lite extra. Vi vet ju redan att det är bra att dricka mycket vatten (åtta glas om dagen var det någon som sa). Men det innebär inte att det funkar likadant med huden. För mycket vatten kan helt enkelt bli för tufft för den. Forskning (publicerad i boken Dry Skin and Moisturizers, Chemistry and Function) utförd av bland annat Marie Lodén (som är docent i experimentell dermatologi på Uppsala Universitet) förklarar att för mycket vatten på huden kan störa hudens skyddande barriär genom att bryta ner lipiderna (hudens små fettceller) som är det murbruk som binder ihop de övriga hudcellerna. När barriärlipiderna rubbas tappar huden sin inbyggda förmåga att hålla fukt. Effekten blir helt enkelt densamma som om vi skulle tvätta ansiktet med för starka rengöringsämnen eller smörja in oss med irriterande ingredienser. Resultatet? En torr, irriterad och i värsta fall inflammerad hud.

Hur ologiskt det än låter så är för mycket vatten (tillsammans med kallt väder, torrt klimat och kontakt med irriterande substanser) den vanligaste orsaken till att vår hud blir torr.

Så, för att komma tillbaka till La Roche-Posays Thermal Spring Water. Vad är egentligen grejen med att gå och spruta vatten i ansiktet? Well, skönhetsbolagen vill få oss att tro att det skulle kunna vara fuktgivande, men nu vet vi ju att det inte är sant. Vad är till exempel det första du med torr hy behöver göra när du kliver ur duschen? Vad är det första du behöver göra efter att ha stått med händerna i diskvattnet över en halvtimme? Vad är det första... ja ni fattar. Vatten är ofantligt svalkande och skönt för en "törstig" hy, men efter tio minuter är huden likt förbannat torr igen - om du inte var duktig och smorde in dig så klart. Så, varför skulle vi köpa en produkt utan något annat än vanligt vatten i, som dessutom är dyrare än mineralvattnet på ICA, och som vi ändå alltid måste följa upp med en fuktcrème. Ser du någon logik i det?

Mitt tips, om något alls, är istället:

mineralvatten runt 4 kronor på Lidl. Drick det!

recensionsetik

2010-12-01T17:10:00.001Z

Snart har jag gått och klämt på den här bloggen i ett år. Tänkte att det är på tiden att föda första produktrecensionen. Länge, länge har jag vägt för- och nackdelar: Kommer jag tappa stinget? Kommer läsare be mig fara och flyga om jag till exempel sågar deras favoritläppsttift från MAC? (Gudja, det finns många ömma tår att trampa på när det kommer till skönhet). Vem är jag att dömma, nån jävla expert? Neej, inte ytterligare en recensionsblogg i skönhetsträsket. Typ nåt sånt. Men under de senaste dagarnas chemibrasion-dimmor har jag lagt gasen i botten (har inte haft annat för mig antar jag) och verkligen testat och granskat och analyserat och kritiserat och testat lite till, och känner att det kanske ändå är dags nu. Det här är ju inte längre oskuldernas tid, tappade ju till exempel ELLE-oskulden här om dagen, så då är det ju lika bra att göra sig av med en till. Innan jag kliver över på andra sidan vill jag ändå klargöra några småsaker - som blir stora i sammanhanget.

Ja, jag tar emot gratisprodukter. Ja, i princip alla produkter jag recenserar eller kommer att recensera har jag tagit emot gratis från skönhetsföretag eller PR-byråer eller agenter. Nej, jag betalar sällan för skönhet. Och nej, jag skäms inte för det. Och nej, mina åsikter är definitivt inte köpta - eller ens till salu. Eftersom jag även frilansar som skribent för olika tidnigar (lite Måbra där, lite Aftonbladet här, och så ELLE dårå), innebär det att de produker som det senaste halvåret börjat dimpa ner på min hallmatta först och främst är för mitt frilansbruk. Ren och skär research, eller ännu lämpligare, arbetsprover. Det är det som är mitt jobb: att känna marknaden och att alltid, alltid granska den med kritiska ögon.
När jag själv köper nya skönhetsgrejer, för det händer ju så klart, så påverkar inte det mitt kritiska omdöme. När något recenseras eller omnämnas på den här bloggen, oavsett om jag pejat för produkten eller ej, så är mitt sinne alltid objektivt.
En skönhetsprodukt är aldrig bättre än det den innehåller. Så jag utgår alltid från innehållsförteckningen. Produkter som saknar enligt EU godkänd innehållslista dissas direkt. Därefter granskar jag ingredienserna och produktens reklampåståenden (åh de är många) och kollar om de matchar varandra. Om reklampåståendet till exempel säger att produkten tar bort döda hudceller och det inte finns någon ingrediens med motsvarande effekt i innehållsförteckningen (japp, sånt händer) blir det minus. Om reklampåståendet visar sig strida mot marknadsföringslagen (japp, sånt händer också) blir det ännu mera minus. Om reklamen nämner en studie (det gör de nästan alltid) måste jag följa upp den. Sedan testar jag på - doft, konsistens, känsla på huden, effekt, och så vidare etcetera medmera. Sjukt kul.

the chemibrasion story - del 6

2010-11-30T20:36:00.011Z

Dag 5 och 6

Det börjar bli bra nu. Hörde ni? Det börjar bli bra nu! Jag ser inte längre ut som om jag somnat i ett solarie, torrheten börjar övervinnas, blankpoleringen börjar lägga sig och, viktigast av allt, det känns inte längre som huden krympt till size zero. Igår var dessutom första dagen jag kunde sminka mig skapligt, och stressa iväg i den bitande kylan utan att ansiktet krackelerade. Men - det är klart att det ska finnas ett men - på kinder och käkar har de små jävla komedonerna börjat knottra. Inbillar jag mig, eller är de på väg upp mot ytan? Sjukt snuskigt och ofräscht ser det i alla fall ut. Fan vad det är svårt att hålla fingrarna i styr.

Efter en vecka skulle man kunna se en positiv effekt av behandlingen fick jag veta. Så nu dag 6 står jag framför spegeln och försöker analysera hur min hud och mitt liv förändrats. Svårt att svara på. Efter en sådan här veckas hudhelvete skulle vilket ansikte som helst se bättre ut vid det här laget. Men de där jävla knottriga komedonerna stör mig enormt. De ser liksom sprickfärdiga ut snart. Så jag begår den stora synden och börjar klämma. Jag vet, jag vet - dålig karaktär, men nu jävlar måste de ut. Dessutom tror jag inte på den seglivade vesrionen att det enbart är dåligt att klämma. Den som någon gång haft en enda liten pormask vet ju att det för fasen är oundvikligt. It's the nature of life.

the chemibrasion story - del 5

2010-11-28T19:27:00.000Z

Dag 4

Drömmer om så här smooth hy
(ja det är jag, kraftigt retuscherad)

Gick och la mig som en insmord bakplåt igår. Det tjocka fettlagret har hindrat mig från att somna på sidan, har fått ligga som en jävla pinne för att inte kladda av mig på örngottet. Vaknat två gånger inatt med ansikte som känts som om det håller på att smulas sönder. Paniksprayat med fuktspray (alltså vanligt vatten) och kletat in nya crèmelager. Andra gången fick jag till och med kliva upp för att skölja ansiktet med iskallt vatten, och sen gick det ju inte alls att somna om igen. Dumglodde istället på teve - ett riktigt nöje klockan 5 en söndagmorgon. Fyf*'n, känns som om mitt hudtillstånd styr hela mitt liv numera.

Har fått frågan om det verkligen är normalt att huden ska paja så här efter en behandling (det kan man ju rimligen undra). Kan bara hänvisa till hudterapeutens info om "att det är normalt" och tidigare skönhetsskribenters nedtecknade erfarenheter (tre-fyra dagars fjällning, uttorkning och irritation) av Nimues Chemibrasion. Trots allt så är det ju fortfarande en kemisk peeling, även fast den anses mildare än många andra.
I mitt fall var jag ute efter den höga koncentrationen av salicylsyra i peelingen, som egentligen är det enda bevisade ämnet som klarar av lösa upp igentäppta porer (de vita plupparna, eller slutna pormaskarna, som jag har under huden). Vad som hänt nu då är att ämnena i peelingen exfolierat bort det övre lagret av döda hudceller, och förhoppningsvis också de döda hudceller blandat med hudfett (sebum) som proppat igen porerna (även fast jag än så länge inte sett något resultat av det). Eftersom syrekoncentrationen i behandlingen är betydligt mycket starkare än vad den är i till exempel en vanlig ansiktscrème med salicylsyra, så måste den ju logiskt nog irritera huden en hel del. Men jag kan inte låta bli att mest misstänka den hundraprocentiga spriten som hudterapeuten desinficerade min hud med innan hon la på behandlingen. För ett ögonblick fick jag hålla andan för att inte bli hög på ångorna. Det måste ju ha varit typ lika vårdande som att badda huden med aceton - starkt nog för att i en enda effektiv rörelse torka bort vartenda spår av hudens egna skyddande fettlager och barriär. Om jag någon gång skulle göra om behandlingen så vill jag absolut slippa det steget.

the chemibrasion story - del 4

2010-11-27T19:20:00.011Z

Dag 3

morgon

Godmorgon, ömsandet har nu spridit sig ifrån t-zonen och utåt mot ansiktets sidor. Den "nya" huden blommar fläckvis i grisrosa lite här och var. I stort sett allt som jag smörjar på mig sugs upp på bara några sekunder. Dessutom svider det som in i helvete så fort minsta lilla mjukgörande crème stryks på. Det bästa är att låta huden vara en aning fuktad med svalt vatten innan smörjsessionen inleds - det dämpar avsevärt. Okej, jag fattar nu att huden i fejjan inte har något som helst barriärskydd kvar. Och jag vet att en rad kroppsliga processer äger rum just nu för att den ska kunna reparera sig själv så snabbt som möjligt. Under tiden kan jag inte göra så mycket annat än att smörja och skydda från yttre bakterier och annan genomtränglig skit. Vilken tur då att jag fick hem ett paket med arbetsprover inför ett artikeljobb igår - och att de alla är för torr och känslig hy! Nu får vi se vad som är sant eller falskt.

dag

Ansiktet känns som, ja, ett sår. Jag kan spegla mig i ytan av alla crèmer, lotions och oljor. Men där under är huden stram, torr och överkänslig. Tänk dig värsta jobbiga solsvedan, den som gör att huden ständigt går omkring och hettar, den som får ansiktet att se ut som om det ligger en lövtunn hinna över det, liksom som ett litet skal, när ljuset reflekterar.

kväll

Hjälp, fejjan kliar så hysteriskt att jag misstänker kontakteksem. Smörjer med serum, smörjer med anti-irritanter, smörjer med crémer, dushar med fukt, och börjar om från början igen. Det är typ det enda jag har gjort idag. Gått omkring och smort in mig varannan halvtimme. Jo jag har ju ätit lite också, och skrivit och slappat framför teven och så. Men inte en fot har jag och fejjan satt utanför dörren...

the chemibrasion story - del 3

2010-11-26T20:37:00.005Z

Dag 2

morgon

Vaknar med ett stramande uttorkat ansikte. Paniksmörjer med en fuktgivande gel - slurp. Därefter en mjukgörande olja - slurp. Sedan den krämigaste crème jag kan hitta i badrumsskåpet - slurp. Hudterapeuten hade förvarnat att det fanns en stor risk för att ansiktet skulle freaka ut de närmsta dagarna, strama och fjälla och vara ovanligt torrt. Kul. Jag både ser ut och känner mig som ett levande fjällande smörpapper... Vid närmare eftertanke är det lite kul ändå, eftersom jag nu kan passa på att testa de produkter som inte passat min hud tidigare. Som till exempel det där "Hi-DEF Hydrating Mineral Perfecting" pudret från Youngblood för nästan 600 spänn som sägs hålla t-zonen borta från blänk hela dagen. Upp till bevis nu!

middag

Jag kan riktigt känna hur skinnet försöker slita sig loss. Smiter in på toa och ser att hela t-zonen ömsar. Motstår från att pilla bort det värsta. Det kliar som en myrsvarm under huden och det lilla smink jag försökt lägga på. Hela tre timmar kvar tills jag kan gå hem och bada i olja. Åh gud vad det stramar. Men lite uppåt är jag ändå, för Youngbloods puder håller fortfarande t-zonen matt som mocka - vilket åh andra sidan får alla lösa skinnflagor att se ut som inmjölade degkorvar.

kväll
Äntligen, äntligen hemma. Tvättar av smink, slaffsar på den där honungsliknande balmen som jag fick med hem från hudterapeuten. Ser ut som en inoljad tomat. Rejält jobbigt för allt möjligt fastnar i kletet i ansiktet: hårstrån, bomull från tröjan, brödsmulor. Efter en timme har den feta balmen fortfarande inte sjunkit in, och ansiktet kliar irriterat utav bara helvete. Balmen har dessutom ingen innehållsförteckning och luktar misstänktsamt mycket av någon eterisk olja - typ tea tree. Till slut står jag inte ut, tvättar av mig kletet och smörjer istället in med min vanliga créme - om inte annat så vet jag ju vad den innehåller. Fem minuter senare är fejjan lugn som en filbunke - åtminstone för några timmar framöver.

the chemibrasion story - del 2

2010-11-25T18:48:00.002Z

(Missade du första avsnittet? - del 1)

Dag 1

morgon

Jag hade ju läst om Carin Hellmans chemibrasion-äventyr i ett gammalt nummer av ELLE. Och hon skrev att timmarna med masken på fejjan var som chilipepparstortyr. Själv kände jag inte ett smack i går kväll - möjligtvis ett litet krypande runt näsan - så jag lät masken sitta på i fem fulla timmar bara för det (rekommendationen var 3 till 6). Dessutom vaknar jag nu med ett ansikte som är alldeles mjukt och smidigt och fylligt som en duschsvamp som supit sig full i ett badkar. Så jag tänker lite frågande: hur farligt kan det va?

middag

Måste erkänna att ansiktet börjar strama som en för liten tröja, och jag har fått en härligt hälsosam glöd. På det ser jag en liten hudflaga som vill slita sig loss under näsan när jag speglar mig i hissen. Och shit vad mitt ansikte blänker helt plötsligt. Other than that, så är det ju inte så farligt.

kväll

Ser ut ungefär som en solariebränna minus det röda - faktiskt riktigt snyggt. Och jag kan nog känna att det hettar med jämna mellanrum, som värmeslag ungefär. Nu har det krypt fram en flaga vid mungipan också... När jag tvättat av dagens foundation från gloMinerals ser jag att ansiktet faktiskt är rödflammigare än vad jag trodde, jag kan faktiskt urskilja gränsen mellan charlakansrött och blekfisevitt vid hårfästet. Och vänstra käken börjar bli mystisk rödflammig, som typ vid en allergisk reaktion.

the chemibrasion story - del 1

2010-11-24T21:07:00.003Z

Så en dag bestämde jag mig för att till slut smaska syra på ansiktet.

Nej, jag menar ingen oskuldsfull 5-nånting-procentig-AHA-syre-crème. Jag menar hard core. Den sort som smetas in på salong, och i det här fallet ligger på i timtals och förhoppningsvis grovrensar de pormaskar som ligger inkapslade under min annars fräscha blandhy. Du vet, sådana där vita liksom knölaktiga jävlar som känns som om de ligger en centimeter och ruvar under huden och som aldrig, aldrig ger vika när man försöker klämma ut dem på bästa steriliserade sätt.

I skydd av mörkret.

De så kallade "slutna komedonerna" har våldsgästat delar av mitt ansikte i så många år nu att man nästan skulle tro att vi blivit bundisar. Missförstå mig inte nu, min hud har blivit tusen gånger bättre sen jag började masssera in den med AHA- och BHA-crèmer för något år sedan. Lenare, slätare, jämnare i tonen, finnfri, och jag behöver inte längre fullmata den med fukt varje gång jag duschat tjohoo (visst låter det som en reklamdröm). Men de inkapslade vita fienderna har crèmerna inte bitit på. Och hur desperat kan en flicka inte bli över sin hud.

Därför är det med ett fånigt leende på läpparna som jag lämnar hudsalongen klockan fyra en tisdagskväll. En aning euforiskt vinglar jag hem på min cykel, lagom skyld av vintermörkret, och vejar häftigt för varje gatulampas avslöjande sken. Det hade du också gjort om du hade hela ansiktet inkletat med senapsfärgad pasta. Masken jag har på mig är en slags sammansättning av kraftfulla godsaker som Retinol, Ubiquinone och Salicylsyra. Potent nog att utrota komedoner sa hudterapeuten, tillverkaren och importören.

Det återstår att se...

Chanel who?

2010-11-21T14:19:00.004Z

Varför tråna efter Chanels hypade Paradoxal när svenska Snowcrystal har släppt en sjukt läcker copykatt för knappa 70 spänn. Smokey Plum finns på märkets hemsida. Självklart är den släppt som en limited edition - därför tycker jag vi mailbombar Snowcrystal och kräver in den i det fasta sortimentet. Bara det jag ville säga...

huden gillar när det luktar skunk (om doftämnen i kosmetika)

2010-11-20T16:52:00.025Z

Tänkte störa lördagen med lite vetenskapligt hudtjafs...

Har suttit och pillat med sånt som jag annars inte hinner med. Som att luslösa INCI-listorna på alla trehundrafemtioelva produktsamples jag har liggandes. INCI-listan är den där lilla förteckningen som ska finnas på alla kosmetiska produkter du köper inom EU - liknar en innehållsförteckning på ditt matpaket, fast består av ett mer utomjordiskt språk av kemiska formler. Typ: Arachidyl glucoside (helt enkelt en fettsyra som finns i jordnötsolja), Helianthus annuus seed oil (det botaniska ordet för solrosolja), eller knepigare, PPG-25-LAURETH-25 (syntetiskt emulgeringsämne).
Överambitiös lördagsunderhållning. Get a life liksom. Men av alla tusentals produkter som existerar är jag i alla fall på rätt väg. En snabbläsning av 28 produkter hittills. 18 av dem har åkt i soporna på grund av parfymer och dåliga eteriska oljor. What a bitch! Jag fattar inte varför det i allra flesta fall ser ut typ så här...

Kanske jag gör en stor sak av ingenting här. Det är ju trots allt så att det mesta som står längst ner på en INCI-lista knappt existerar. Och då innebär det ju att även ett litet doftämne som håller till i slutet av listan med stor sannolikhet inte borde irritera huden. Eller? Njaae. Åh ena sidan står ju ett irriterande ämne sällan ensamt (vilket bilden ovan bevisar). Åh andra sidan är det inte direkt själva doftämnet i sig som är irriterande. Snarare går det till så här:

Det flyktiga doftämnet kommer i kontakt med luftens syre och hudens enzymer, en kemisk reaktion bildas som i sin tur framkallar ämnen som är allergiframkallande och orsakar irritation eller inflammation i huden.

Det kan snackas mineraloljor, parabener och tensider hit och dit men det är doftämnena som fortfarande är de vanligaste hudskurkarna i dagens skönhet. Du kan kika närmre om du vill på EU's lista över specialreglerade kosmetikaämnen. Många skönhetstillverkare, speciellt de inom naturkosmetiken, påstår att naturliga doftämnen, alltså eteriska oljor, är "mildare" än syntetiska doftämnen, eftersom eteriska oljor innehåller naturliga antioxidanter som skyddar mot autooxidation (den kemiska reaktionen som händer när doftämnet kommer i kontakt med syret och huden). Men forskning bevisar, bland annat en som gjorts vid Göteborgs Universitet, att det inte alls stämmer. Så tji fick dom.

En normal hy kan kladdas in med parfymerade crémer väldigt länge utan att man skymtar några fysiska tecken på irritation. Men under ytan händer det grejer. Hudens kollagen kan brytas ned, försvaret mot yttre påfrestningar störs, huden får svårare att hålla kvar fukt, läkningsförmågan försvagas. När efterföljderna av en långvarig reaktion väl visar sig på ytan är det som torrhet, kanske till och med flagor och eksem, och små jävla plitor. (källa: www.cosmeticscop.com).

Vad vill jag egentligen säga med det här nu då? Behåll din liljekonvaljsdoftande älskling för speciella tillfällen. När det kommer till din dagliga hudvård bör du vara smart och restriktiv och snäll mot skinnet.
Kika här om du vill dissekera din hudvård från irriterande ämnen.

historielektion i brudar och mejk

2010-11-16T18:11:00.010Z

Nuså! Helena Seger ger sin första intervju och jag har fått min första ELLE-artikel publicerad! ELLE har förresten satt fyndigaste ingressen:

"Smink får ofta skurkrollen i historien om kvinnornas frigörelse. ELLE berättar varför läppstiftet får orättvist mycket skäll."

Spring ut och köp!

Om du suktar efter ännu mer kvinnohistoria i anda med rött läppstift och höga klackar, kan du kika här.

Resegodis

2010-11-15T14:39:00.011Z

Det är ett stående favorittema på en massa skönhetsbloggar, det här nu-ska-jag-resa-och-titta-vad-jag-packar-i-min-necessär-inlägget. Kanske är det ett försök att i all välmening vara informativ? Kanske handlar det bara om ett extra bra tillfälle att få skryta till lite? Vilket som, så finns det ändå en liten point med det, för om man har ett badrumsskåp fyllt till bredden (eller en byrålåda, eller en hel bokkhylla till och med) så är det oftast, nästan uteslutande, det bästa av det bästa som åker ner i necessären. Lite som ifall-jag-störtar-i-döda-havet-och-slutar-mina-dagar-på-en-öde-ö. Det här resgodiset fick följa med mig till Stkhlm och tillbaks.

Kevin Murphy Powder Puff

Fick följa med för att:
Den ger den perfekta sängkammarvolymen med bara några få puffar, och för att den får plats alldeles utmärkt i necessären eller till och med den minsta handväskan!

Nimue Cleansing Gel

Fick följa med:
Mest på grund av den miljöhållbara förpackningen. Själva rengöringen är ok, men hade kunnat vara ännu bättre om den inte innehållit onödigt dyr AHA-syra (som ändå inte hinner göra ett skvatt med huden eftersom den ska tvättas av), och om den inte varit just så ovärd sitt pris.

Dermalogica Skin Renewal Booster

Fick följa med för att:
Trots sin larvigt lilla storlek (Dermalogica säger att den är ett koncentrat som snarare ska blandas droppvis med en vanlig ansiktscrème), så är den packad med precis så mycket AHA och BHA (salicylicsyra) som behövs för att göra mitt ansikte lika sammetslent, noppfritt och smidigt som en nymasserad rumpa.

Clarins Sérum Corps Peau Neuve

Fick följa med för att:
Jag fick den under Copenhagen Fashion Week i perfekt travel size och den är så dryg att den fortfarande inte tagit slut. Sen ger den min hud en len och sammetsmatt yta, trots - och jag gör ett stort brott mot min egen lag här - den innehåller både irriterande växtextrakt och uttorkande parfymer. Just för den matta ytan den lämnar efter sig får den funka som primer istället för ansiktscréme.

gloMinerals gloPressed base

Fick följa med för att:

Den är som mineralfoundation och vanligt finishpuder i en och samma produkt, pressad och därför fri från pudermoln och läckor, och ger en alldeles, alldeles jämn och välutslätad yta. Dessutom smälter tonen in så snyggt att man inte ens behöver kika i spegeln medan man sminkar sig.

jag kan vara en riktig bitterfitta...

2010-11-01T09:06:00.011Z

när jag pillar vid Cliniques bås och en säljerska i fejkad läkarrock säger att jag behöver en nattcrème oxå som reparerar huden medan jag sover eftersom huden jobbar som mest aktivt med att återställa sig själv medan vi sover och att jag dessutom bör använda hela serien för att uppnå bästa resultat eftersom produkterna kompletterar varandra.

när jag funderar på att köpa en mineralfoundation på Body Shop och säljerskan kvittrar att mineralfoundation är så rent att man kan sova med det och att det, till och med, läker akne.

när jag fått en provburk med Lancomes dyra foundation och ber om en till på en annan Lancomefoundation och kassörskan snäser att hon minsann inte kan hålla på att dela ut prover till höger och vänster och att jag faktiskt får ta och testa den jag redan har först!

när jag botaniserar vid Smashbox-montern inne på Kicks och en försäljerska dyker upp intill och rabblar att den där är såå bra mot finnar och ytliga blodkärl eftersom det gröna neutraliserar det röda, och jag säger att jag nyss testat den på min mamma och att den fick hennes rosiga kinder att se ut som blåmärken.

när jag tvingats med på ett homeparty och kvällens "konsult" yrar att xxx's produkter bara består av naturliga ingredienser, och jag kikar på ingredienslistan och påpekar att det faktiskt står mineral oil på andra plats.

fredagsnöje: beauty and the bullshit

2010-10-29T09:02:00.014Z

Mitt nya fredagsnöje, ni MÅSTE läsa det här, är Rowena och hennes skönhetsbitchande på
bloggen Beauty and the Bullshit. Som ex-insider från drömfabriken avslöjar hon blandannat:

"How I can make you pay and buy more for the same old product."

"Which competitor's products I will use on the model and make pass as our own."

och,

"how to create a NEW Innovative L'Oreal product".

what skin are you in?

2010-10-26T21:29:00.017Z

Glöm det klassiska uttalandet, "om din hy känns torr efter du tvättat den så har du torr hy". Anledningen till att sådana uttalanden inte längre håller är att din hy alltid kommer kännas "för liten" för ditt ansikte så länge du använder fel rengöringsprodukter - även om du skulle smaska på med den krämigaste crème du kunde hitta (snarare skulle din hy få ännu mer spatt och börja hamstra döda hudceller som aldrig förr). Ha stenkoll på vilka produkter du använder, för i många fall är det på grund av dem som din hud flippar över. Undvik uttorkande ämnen som alkohol, irriterande ämnen som växtextrakt och essentiella oljor, överdrivet skrubbande med peelingprodukter och för mycket tvättande.

Känns din hy stram och för liten efter du tvättat den?

Spring inte ut och köp en ansiktscrème för "torr hy", köp först och främst en mild ansiktsrengöring, utan peelingkorn eller andra krusiduller, en sådan som masseras på och tvättas av. Kläm ut lite på handen och känn på konsistensen - inte för krämig eller fet utan mer tunnflytande och shampoolik. Kolla innehållsförteckningen och se till att den INTE innehåller uttorkande och irriterande ämnen (se innehållsguiden för ansiktsrengöring här). Smaska inte heller in huden med en för tung ansiktscrème, utan välj en för "normal hy". Testa konsistensen, lättare lotion och serum är det bästa. Crèmer med "fetare" mjukgörande ämnen behöver egentligen bara en riktigt torr hy. Se framförallt till att din ansiktscrème INTE innehåller uttorkande och irriterande ämnen (se innehållsguiden för ansiktscrème här).

Känns din hy torr, glåmig och flagnar typ jämnt?

Investera i en mild och mjukgörande rengöring, (se innehållsguiden för ansiktsrengöring här) som är krämig eller lotion-aktig i konsistensen, och som sköljs av utan att lämna en oljig hinna på huden. En sådan hinna hindrar allt annat du applicerar över (ansiktscrème som foundation) från att smälta in i huden. Sminket kommer halka omkring i ansiktet och lägga sig ojämnt - äsch nobba alla rengöringar med oljig hinna!

Du ska även leta efter en crème laddad med mjukgörande ämnen som hjälper till att binda fukt - glycerin är till exempel en hejare på det. Satsa på lotionaktiga eller crèmiga konsistenser till ansiktet, tjockare butters är för torra partier som händer och armbågar. Haka inte upp dig på myten "ju fetare crème desto bättre för torr hy". Crèmen ska inte kännas fettig, trög eller kladdig när du smörjer in den, den ska sjunka in snabbt och lämna en len och "fuktig" hinna på huden (se innehållsguiden för ansiktscrème och Torr hy här). AHA-syra är en dunderkur för torr hy eftersom det peelar bort döda hudceller (hudflagor) och på så sätt gör det lättare för hudens egen olja (sebum) att nå hudytan. Men, att leta efter den rätta AHA-produkten kräver ett eget inlägg eftersom de flesta produkter innehåller för mycket alkohol eller har för dåligt PH-värde för att syran ska vara effektiv (hur knäppt är inte det). Så länge kan du peela lätt med lite strösocker utblandat med olivolja.

Känns din hy psykotiskt torr och fet samtidigt?

Är du dessutom ganska torsk på produkter? En hud blir lätt förvirrad när man använder för mycket mojs (rengöring, toner, masker, peeling, fukt, punktbehandlingar och så vidare). Balansera ALLTID med så få produkter som möjligt. Rengöring och ansiktscrème och en peelingprodukt då och då and that's it. Om din hy är fet och glansig på ytan men ändå torr där under tvättar du dig förmodligen med en för stark rengöring, som torkar ut, och smörjer sen med en för tung creme, som lägger sig på ytan och gör att alla döda hudceller byggs på och byggs på och byggs på - förmodligen panikproducerar din hud också eget fett (sebum) under allt detta. Investera i en mild ansiktsrengöring (se innehållsguiden för ansiksrengöring här). Konsistensen ska INTE vara krämig utan mer gelaktig, gärna en sådan där som löddrar skönt.
När det kommer till ansiktscrèmen är det som alltid: produkter med tjockare krämigare konsistens kan orsaka trubbel för en hud som är det minsta lilla fet. Leta efter en vatten-baserad konsistens - tunn lotion eller serum (se innehållsguiden för ansiktscrème och Fet hy här). För att lösa upp din huds "packade" lager av döda hudceller finns det inget bättre än AHA-syror som peelar och "polerar" all sorts hud (torr, fet, bland, you name it). Men, mer om det i ett annat inlägg.

Känns din hy fet och blankpolerad?

Det kan mycket väl vara så att du överbehandlar din hud - med för många produkter och definitivt med fel produkter. När hudens obalans rubbas börjar den lätt panikproducera sitt eget fett, och att smörja in en redan fet hy med creme täpper till huden och ger ännu mer fett och även finnar. Du tvättar din feta hud panikartat med produkter som oftast innehåller irriterande ämnen som alkohol och växtextrakt typ mentol, euycalyptus, tea tree och liknande, och din hud torkar ut och panikproducerar ännu mer fett. Ser du den onda cirkeln? Investera i en mild rengöring, utan några konstigheter som peelingkorn eller "djuprengörande ämnen" (de är ofta irriterande), parfymer, alkoholer eller växtextrakt (se innehållsguiden för ansiktsrengöring). Rengöringens konsistens ska vara gelaktig eller mer flytande än krämig.
Det här är kanske i det enda fallet som ansiktsvatten/toner är ett bra alternativ. Grejen är att om din hy är extremt fet kan det faktiskt vara idealiskt att använda en fuktgivande toner som ett alternativ till en ansiktscrème. Du måste bara vara supernoga med att tonern INTE innehåller uttorkande ämnen som alkohol och irriterande växtextrakt (vilket vääääldigt många gör), och dessutom ska den vara packad med mjukgörande ämnen som ger bra med fukt och vård (följ innehållsguiden för ansiktscrème angående vilka ämnen som bör undvikas). Försök dessutom hitta en toner som innehåller AHA (lactic acid eller glycolic acid) eller BHA (salicylic acid) för att hjälpa huden att ömsa döda hudceller och undvika att porer täpps igen och leder till pormaskar eller finnar. Mer om AHA och BHA senare...

know the skin you're in

2010-10-16T10:15:00.028Z

Torr, fet, blandad eller normal. De klassiska hudtyperna har skönhetsindustrin främst kommit på för att lättare kunna kategorisera in oss i produkttyper. Det är inte helt fel tänkt. Torr-fet-bland-normal-systemet är faktiskt det bästa vi har när det gäller att hitta skönhetsprodukter formulerade för just vår hudtyp - bortsett från att läsa ingredienslistan (alltid!).

Men en sak: hudtyper är något vi har, inte är... The skin we're in is ever changing. Inre och yttre omständigheter omformaterar vår hud dag för dag, vecka för vecka, månad för månad.
Och så finns ytterligare en rad hudtillstånd. Som att till exempel ha torr hy men ändå fullt med finnar. Då räcker det inte med att vi köper hudprodukter för enbart "torr hy", vi behöver dessutom något mot finnarna - och för att göra det ännu mer komplicerat så är hudmedel mot finnar i många fall utformade för fet hy (vilket innebär att vår torra hy kommer bli ännu torrare). Är du lagom förvirrad nu?

Hudtyper och hudtillstånd är resultat på hur vi behandlar vår hud.
Ungefär 60 % av de som går till dermatologen har hudproblem som orsakats av stress (Skin Milestones, Allure, sep 2010), och en jobbig blandhy har i de allra flesta fall att göra med att vi tvättar och smörjer och förvirrar huden med fel produkter. Det finns inte heller någon perfekt hy. Till och med en "normal", slät, jämn och felfri hy drabbas någon gång av pormaskar, torra partier och linjer. Och många gånger är vi så kräsna att en enda liten finne i vår annars normala hy får oss att gå loss med klämparty (dessutom med smutsiga fingrar) och starka akneprodukter (som vi inte ens behöver) och, simsalabim, har vi skapat oss en problemhy.

Jag gör en cliffhanger här, måste nämligen rusa. Men i nästa inlägg kommer du kunna läsa om hur du behandlar din hudtyp och med vilka produkter...

MAC-eventet eller "Do celebrities have makeupartists for their mug shots?"

2010-10-12T18:22:00.028Z

"Öööh... is it... I mean... how... you know... ummm... "

Gregory Arlt, MACs makeup director, har flugit in från Hollywood och står nu och ser frågande på mina läppar som stapplande försöker formge en journalistisk fråga.

Han har precis hållt föredrag inför ett tjugotal av Danmarks främsta skönhetsjournalister, rabblat trender från röda mattan, smoky eyes och Glampire-look. Och här står nu jag. En skönhetsskribent on the rise som uppenbarligen inte har någon aning om vad hon vill fråga eller varför hon ens beslöt sig för att fråga.

Som novis på mitt första MAC-event hade jag egentligen tänkt ligga lågt. Vara som en fluga på väggen och liksom bara observera. Men när Gregory talat klart och de andra journalisterna ställer sig i kö för att få chansen till en frågestund på tu man hand med det Hollywoodska makeupproffset (som sminkat celebriteter som Pamela Anderson, Dita Von Teese, Sienna Miller och Liza Minelli), tänker även jag: why not.
Så jag står där och väger tankarna i huvudet. Klockan tickar, kön tunnas ut, och de mejkade MAC-modellerna går iväg och börjar byta om i ett hörn, och så plötsligt är det liksom bara jag kvar. Och Gregory avslutar för att gå ut och ta en kaffe eller ett glas champagne eller vad vet jag. Men hur som helst så måste jag skynda mig, så jag ramlar fram till honom och presenterar mig som den och den, och häver ur mig den enda fråga som jag hittills lyckats klura ut:

"What's your most valuable makeup tip for the red carpet?"
Han svarar något mediavant svar om naturlighet, ungdomlighet och långvarighet på sin Hollywood-amerikanska. Och jag tänker gäsp, och sen är han helt plötsligt tyst.

"Öööh...", jag kan höra följdfrågan eka inne i huvudet men all min engelska är plötsligt bortblåst, "is it... I mean... how... you know... ummm... how do you... ummm... do you have any tip for... on how to make the makeup last... I mean, without it looking like a mask?
Va fan sa jag nu, va det verkligen rätt det där?

"Ooh", Gregory lyser upp som om han äntligen förstår min fråga, och spinner genast vidare på hur viktigt det är med primers, och att MAC har primers för ansikte, läppar, ögon, ja, rubbet.
Medan han talar hoppar mina bångstyriga tankar tillbaka till en rolig sak som han nämnde i början av sitt föredrag. Kanske jag skulle ta och följa upp det. Det kunde ju bli ett bra avslut, för att liksom släta över min dumhet. Och precis när jag beslutat mig för att det kan vara ett bra move att dra frågan, dyker MACs PR-manager upp alldeles intill oss.

"Just one more question."

"Yes."

"About something you mentioned before..."

"Yes."

"Do celebrities have makeupartists for their mug-shots*, really?"

Gregory tittar på mig med uppspärrade ögon innan han kastar huvudet bakåt och brister ut i ett asgarv.

"Whaaat!"

Han tittar på MACs pressmanager som för att undra vart hon egentligen hittat mig. Och hon stämmer in.

"Ha ha ha ha!"
"No no, I don't think the LA police would've alowed that, ha ha ha! Like, excuse me, I have to call my makeupartist before I'm doing my shot, ha ha ha!"

"Ha ha ha, it could be your new careermove."

"Yeah, ha ha ha ha...!"
Jag har ingen aning om vad som hände efter det.
Runt 15 minuter senare sitter jag på tåget tillbaka till Malmö igen.

Lite så där gick det till när MAC presenterade sina röda-mattan-trender för skönhetspressen i Köpenhamn. Och om 2 dagar kommer Gregory Arlt och kör om sitt race i Stockholm.

* Mug shot = fotografiet som tas av kändisar (och dödliga människor med) vid arrestering.

frusna diamanter från Make Up Store

2010-10-11T09:07:00.024Z

Nej Make Up Stores vintersmink består inte av diamantstoff. Och inte heller påstår man det. Men många andra har gjort det: från snordyra La Prairie till billiga Nivea - som om ett schampoo runt femtiolappen skulle innehålla nermald äkta diamant? I själva verket är det så att diamantmojset i båda fallen var simpla mineralämnen som till exempel alumina, mica och titaniumdioxid. Alltså de där vanliga massproducerande ämnena som finns i alla mineralfoundations och ljusreflekterande hud- och sminkprodukter idag. Niveas fejkdiamantpulver var dessutom oidentifierbart och inte alls godkänt enligt EUs innehållsförtecknings-regler.

Nog om det nu.

Eyedust: Paragon (svart) & Brilliance.

Make Up Stores vinterkollektion Frozen Diamond - som läggs ut i butikerna i oktober - för snarare tankarna till diamanter. Winterland, Brilliance och Vertigo påminner om de isblå, mintgröna och kalla turkosa skiftningar som kan uppstå i en diamant när olika föroreningar bryter sig in i den stenhårda kristallstrukturen. Skuggorna Ashes och Paragon påminner istället om den vulkanaska i gnistrande grått och blåsvart som de flesta diamanter i dag hittas i. Som en anekdot är det lite svindlande att veta att de flesta äkta diamanter idag bildades för miljarder år sedan av höga tryck och temperaturer hundratals kilometer in i jordens djup, innan de färdades upp till jordytan via vulkaniska magmor. Skuggorna må se vinterbleka ut vid första anblicken, men är kapabla nog att skapa en makeup giftigare än julaftonsmisteln. Som vanligt är Make Up Store omöjligt att ta för lätt på.

coal, bold and smoothing hot !

2010-10-06T20:54:00.004Z

Egyptierna markerade ögonen med kohl för att skydda dem från sand och hårda vindar. Sisådär tretusen år senare sotar vi helst ögonen i samband med förförelsesug och krypande mörker. Varje ny höst, när det börjar bli lagom dovt ute men hett inne, visas nya långbenta modeller upp med dramatiska kindben och sotiga blickar på podiet, och Pat McGrath (världens kanske bästa makeupartist) ler i år igen och poängterar att sotiga ögon är "super-strong och very sexy". Grejen med ögon som ser ut att vara sotade med grillkol är att de kan ändra vårt ansikte dramatiskt. Stora ögon blir intensivare, och små ögon blir... ehhm visserligen mindre, men även vildare, modigare, sexigare. Att klä vår blick i svart kan till och med få oss att känna oss som allt det där. Det är nästan som en kvinnlig krigsmundering - i alla fall om förföra är jämförbart med att kriga. Hur som helst, skippa sista knepet om du har väldigt små ögon, eftersom det har en förmåga att "stänga in" blicken.

Makeupartisteriets bästa knep...

Välj penslar med kortare strån - ju kortare desto mer koncentrerad blir appliceringen och sotningen.
Lägg löst puder, eller håll lite papper mot huden under ögat för att slippa snöande ögonskugga.
Grunda med svart (eller mörkaste färgen om du har flera skuggor) på ögonlockets rörliga del. Sudda med fingertoppen utåt och mot globlinjen - döda alla skarpa kanter.
Lägg inga skuggor för högt upp. Det som ska synas ovanför globlinjen är enbart suddningar. Dubbelchecka genom att höja på ögonbrynen, och rengör med makeupremover om du hittar skugga på ögonbrynsbenet.
Lägg en mediumskugga (en mellanton) ovanpå den mörka och sudda ut mot globlinjen. Om du vill kan du lägga ytterligare en mediumskugga (men en något mörkare) i globlinjen för att låta skuggorna smälta ihop ännu mer.
För att skapa mer kontur i sotningen, fyll i den övre fransraden med svart eyeliner (dutta som små streck mellan varje ögonfransrot), och måla sedan med svart kajal (eller eyeliner) så nära du bara kan intill den övre och undre fransraden. Sudda ut en aning med smudger eller bomullstops. Doppa sedan din pensel i din mörkaste skugga och fyll i markeringen med fjäderlätta tryck.

"samhället har blivit helt besatt av skönhet"...

2010-10-01T15:54:00.014Z

... tycker Jessica Simpson, enligt Sofis Mode.

Har vi?

Vi utgår jämt från att vår nutid är en enda mental soppa av snedvridna ideal. Typ, nu är vi mer utseendefixerade än någonsin. Typ, fy för att vara tonåring under dagens skönhetshets. Men seriöst, är det verkligen så? Om man tar en titt på historien och jämför med vår tid, är vi idag faktiskt friare än någonsin att välja hur vi själva vill se ut - tonåring eller inte.

Under Renässansen förväntades kvinnor vara attraktiva för att uppfylla den skyldighet som Gud skänkt dem. Skönheten var konstruerad efter systematiska mått och bestämda proportioner, och skrevs ned av en massa lärde män. En kvinnlig näsa skulle vara rak och smal och dess längd likvärdig läpparnas storlek, kroppens längd skulle vara åtta gånger huvudet, ansiktet skulle vara placerat på en svanlik nacke, pannan hög, bröstkorgen fri från markerade ben, brösten generösa och formade som ett par päron upp och ner. Hon skulle vara lång utan klackar, vid mellan axlarna, smal i midjan men ändå rund om höfterna, och så vidare och så vidare. Sen skulle hon ju självklart vara blond och så blek och genomskinlig i hyn att när hon drack sitt röda vin "så skulle man kunna se det rinna ner genom svalget". Hur många gånger har vi inte läst om hur huden blektes med blandningar gjorda på giftigheter som blyerts och arsenik och som gradvis åt upp skinnet.

Eftersom samhället under den här tiden var ett enda snävt klassamhälle, låg den ytliga pressen främst på medelklass- och överklasskvinnans axlar. En av tidens lärde män skrev: "En kvinna som saknar skönhet, ja, det är i sanning mycket som hon saknar...". För övrigt varnade etikettböcker unga tjejer för att exponera sin intelligens och kunskap, bara för att mannen skulle få känna sig som den starkaste. Det fanns inget mer skrattretande än en kvinna som trodde att hon var lärd. Att se snygg ut och att behaga var det enda sättet för henne att skaffa sig inflytande.

1700-talets societetstjej var som ett uppbyggt konstverk. Likt en levande staty skulle hon gå, stå och sitta på ett bestämt sätt. Det var viktigt att undvika hastiga rörelser eftersom det påminde om spontanitet och uppsluppen glädje. Unga flickor dränkte sina ansikten med brygder gjorda på bläck och vinäger för att framhäva sina ådror och fixa skuggeffekter. Blicken skulle se febrig och mystiskt brinnande ut, i verkligheten var den blöt och blodsprängd efter ögondroppar på giftig belladonna.

Och så korsetten, som måste vara historiens mest accepterade tortyrredskap. Den skulle understryka en tjejs bräcklighet och framhäva hennes figur på ett sjukt deformerat sätt. Den var oerhört smärtsam och hindrade henne från minsta lilla ansträngning, som att till exempel gå för fort eller prata för högt. En kvinnas tunna och flämtande korsettröst ansågs galet attraktivt. De tjejer som vägrade korsetten la grunden för ett helt nytt ord - lössläppthet. I början av sekelskiftet brakade skönhetsingreppen i gång, och ett populärt ingrepp blev att plocka bort några revben för att lättare kunna stå ut med korsetten.

Först under 20-talet skedde revolutionen, mycket tack vare 1a Världskrigets verklighetsförankring, när den nya generationen unga tjejer plötsligt hade fler och bättre valmöjligheter. De firade detta med att trotsa gamla konventioner, klä sig i maskulina kläder, dansa, röka, solbada och sminka sig offentligt med kajal och rött läppstift. Tänk att det liksom var först här som kvinnan på riktigt fick utlopp för sina uttryck. Att det är si så där 90 år sedan som vi moderna kvinnor och tjejer egentligen tilläts formas.

Nu är vi helt plötsligt inne på det snöiga området kvinnohistoria och feminism tänker du kanske. Javisst, men det finns fler paralleller mellan feminism och skönhet än vad många av oss anar. Det är självklart omöjligt att dra upp dem alla här, men jag har skrivit en artikel om det som snart kommer ut i svenska Elle. Där bland annat Susanne Ljung uppmuntrar oss till att ta en nytitt på skönhetshistorien med andra ögon.

Vad tycker du?

a girls best friend, virgin olive oil

2010-09-29T11:22:00.012Z

Olivolja is the shit när det kommer till torr hy. Visste du till exempel att den är hud-identisk, vilket innebär att oljan imiterar hudens lipider - de fettceller som utgör en del av hudens elastiska skydd från uttorkning och bakterieintrång. Skadade lipider leder till ett sämre skydd och en torr, skrovlig, kliande och i värsta fall sprucken hy. Därför är den hud-identiska olivoljan utmärkt för att återställa hudens lipidlager. Dessutom innehåller olivolja mjukgörande godis som glycerin, squalene, en massa välgörande fettsyror, plus antioxidanten E-vitamin och anti-inflammatoriskt omega-3.

Gör så här...

Ta din Kallpressade Olivolja som du använder till maten, eller spring ner på Ica och köp en. Häll över en skvätt olja i en liten och mörk flaska. Ta med dig den överallt och låt den bli din bästa vän.

Använd olivoljan som...

Serum under ögonen. Häll upp ytterst lite olja på ena handryggen, doppa ringfingret - som är det "mildaste" fingret för den tunna huden under ögonen - och dutta mjukt med fingertoppen fram och tillbaka under ögat. Alltid minst en millimeter från fransraden.
Nagelbandsolja. Sluta genast köpa de där onödigt dyra nagelbandsoljorna. Så länge olivolja finns att få tag på nere på ICA är såna där oljor bara waste of money. Även om de heter Scratch Nail Food eller sägs vara proppade med E-vitamin - det är ju olivoljan också.
Inpackning för kliande hårbotten och torrt hår. Massera in oljan i hårbotten, lite mindre olja för resten av håret. Låt sitta i runt en halvtimme. Skölj och shampoonera håret tills alla oljerester är borta. Till en början kan håret kännas fettigt men efter ett par dagar har du mjuk och glänsande elastisitet, och gör du det regelbundet kommer du bara behöva tvätta håret en gång i veckan.
Akut ögonmejkborttagning. Fast inte om sminket är vattenfast eller riktigt festextremt eftersom olivoljan inte innehåller några rengöringsämnen. Häll upp på en fuktad bomullspad och stryk mjukt över dina mejkade ögon som du brukar göra.
Eksem-behandling. Massera försiktigt över problemområdet (tex kontakteksem, fjällning, psoriasis). Omega-3-fettsyrorna i olivoljan är inflammationshämmande och hur bra som helst för irriterad hud.

fast beauty

2010-09-21T16:32:00.019Z

Fenomenet "fast fashion" skakade loss modeindustrin under början av 00-talet: knuffade det elitistiska high fashion ur salongerna, masskopierade och skickade ut dagens look på gatan. Numera är det ett köp-nu-bär-idag-kasta-imorgon-tempo som distribuerar modet. Höstsäsongen startar redan på försommaren. Vårkläderna skyfflas undan innan vi knappt hunnit skåla in det nya året. Det är inte ovanligt att modemärken spottar ur sig tio kollektioner per år.

Inom skönhetsbranschen har det gått lite långsammare. Alternativen har hållit sig på sin kant, åtminstone här i Sverige (hallååå vi väntar fortfarande på Sephora, Nars, Bobbi Brown, Stila och Shu Uemura!!). Trenderna har hållit sig till hösten, våren, sommaren och vintern.

Men konsumtionskarusellen snurrar på, och nu vill de innovativa plånböckerna bakom Maybelline introducera systemet i skönhetsbranschen - "fast beauty"- och lanserar lillasystern MNY.

Märkets idealköpare är så klart den unga konsumtionsdrivna och trendberoende fashionistan. Med 132 sminknyanser ska hon kunna ändra sin look lika snabbt som hon byter dagens outfit. För att göra henne ännu mer köpmotiverad tänker MNY släppa nya sminkkollektioner för varannan månad - limited edition såklart. Prisnivån a'la lågkedja gör att märket riskerar att hamna i slit-och-släng-facket. Men hellre en syrra till Maybelline än Ullared. Man får vad man betalar för brukar det också heta, och lillsyrran är inte i närheten av storsyrrans kvalité (mycket av Maybellines smink är överlägset i mellanprissegmentet).

Rougen ser ut som ögonskugga på kinderna, ögonpennorna sitter relativt länge men har en tendens att smula, läppglansen på tub luktar smarrigt men kladdar och går på ojämnt om man inte hjälper till med fingret, ögonskuggorna kommer i läckra färger men innehåller för mycket glitter för de allra flesta med en hud över 30.

MNYs styrka skulle i så fall vara de oändliga färgkombinationerna, man har mer än hundra chanser att hitta en älsklingsfärg. Och nagellacken är kanske de mest sprudlande (även fast de måste lackas på mer än en gång) jämfört med många andra billiga nagelmärken. Tonårsbloggare hittar garanterat något att sno senaste catwalkstilen med, likaså punkare (finns ni fortfarande?), Lady Gaga fan, och övriga färgglada excentriker.

do u speak beauty? (del 1)

2010-09-11T18:38:00.023Z

Skönhetsbranschen älskar ord som inte riktigt finns. Här är del ett i en växande encyklopedi över skönhetssnackeri, så att du ska förstå vad det egentligen handlar om.

Formula
som i: Crèmens unika formula förebygger slapp och rynkig hy...
Själva sammansättningen av alla ingredienser. En skönhetsprodukts ingredienser redovisas alltid i innehållsförteckningen, men själva formulan avslöjas inte. Den är ju essensen av varje skönhetsprodukt där ute - hur alla ämnen har mixats ihop. För mycket eller för lite av en ingrediens kan fucka upp en hel formula. Vissa ingredienser förstärks eller försvagas i kombination med andra. Precis som en kock lagar en soppa eller en konstnär blandar ihop en färg, skapar kemisten en formula där varenda liten dropphalt räknas.
Reversibla
som i: Ögoncrèmens unika formula reducerar reversibla rynkor...
I verkligheten betyder "reversibelt" något som går tillbaka. I skönhetsbolagens värld förknippas ordet uteslutande med rynkor, nämligen reversibla rynkor. Enligt L'Oreal och många andra är reversibla rynkor ytliga linjer som syns tydligare i dagsljus och på en torr hy. I verkligheten är det naturliga linjer i hudens struktur som kommer och går, framträder när huden är torr och försvinner när huden smörjs med någon sorts fukt eller olja.

Hypoallergenisk
som i: Vår hypoallergeniska serie speciellt framtagen för känslig hy...
Skulle kunna betyda typ allergivänlig. Termen är ett adjektiv som slängs till med när tillverkaren ansett sig ha skapat en skönhetsprodukten med lägre allergirisk. Eftersom det inte finns någon juridisk definition på ordet, kan vi inte göra så mycket mer än att lita på att tillverkaren gjort sitt bästa för att utesluta sensibiliserande ämnen som kan vara tuffa för en överkänslig hy. Eller så kan vi uppmärksamt studera innehållsförteckningen - som alltid.

Icke-comedogenisk
som i: En icke-comedogenisk foundation framtagen för problemhy...
En pormask heter "comedogen" på läkarspråk. En produkt som är non-comedogenic (icke-comedogenisk på svenska) innebär att den är fri från ämnen som ökar chanser för pormaskar, eller åtminstone har man haft detta i åtanke medan man skapat produkten. Såna ämnen är vanligen tjockare mjukgörare som lanolin, isoporopyl palmitate och mineralolja. Många gånger tror man också att en produkt som är icke-komedogenisk är fri från oljor - som om oljor automatiskst skulle vara fiender mot fet eller finnig hy; eller att icke-komedogenisk skulle stå för "icke täppande" - vilket hjälpt till att skapa feluppfattningen att mineralolja täpper igen huden och, typ, hindrar den från att andas.

Patent
som i: Vårt serum innehåller en patenterad blandning av stabiliserat retinol...
När ett skönhetsbolag kommit på en formula, ingrediens eller teknik, som inte redan existerar, vill man förmodligen patentskydda den - inte minst för att kunna ha exklusiv rätt att casha in på uppfinningen. Det finns hundratusentals skönhetspatenter. Bara L'Oreal äger omkring tjugotusen, bland annat på vetenskapligt klingande antiage-ämnet Pro-Xylane och solskyddet Mexoryl. Men inget är heligt i skönhetsfabriken, även skit som suger kan ha patent, det finns inget som säger att bara för att något är patenterat så är det super. Sen kan man också hyra patenter av varandra. Läkemedels-slash-kosmetikafirman Neostrata hyr till exempel ut sin AHA-teknologi-patent till jättar som Estee Lauder, L'Oreal och Avon.

fluffingredienser bluffingredienser

2010-09-03T19:03:00.015Z

Fett och vatten är vad våra skönhetscremer huvudsakligen är - och det oavsett om vi betalt 60 eller 600 kronor för dem (har du svårt att tro det, läs mer här).

Vad som till största del får oss att kasta våra slantar på den där crèmen är de där magiska ämnena som lockar med smått mirakulösa lösningar. Skönhetsbranschen kallar dem gärna "aktiva ingredienser", medan kosmetikakemister kallar dem "fluffingredienser".

Fluffingredienser är allt möjligt från arktisk hjortronsolja och lavendelextrakt till mer vetenskapligt klingande saker som marina enzymer och Pro-Xylane.

De allra flesta står utan vetenskapliga bevis, även om det gärna klämts till med "kliniskt bevisad", "synliga resultat" eller "dermatologiskt testad" i annonserna. Utanför drömvärlden gör de inte ett smack med vår hud. Men vänta lite, säg inget än, även om det nu finns fluffingredienser som möjligtvis gör något med vår hud (till exempel retinol, collagen, hyaluronsyra) så är fluffingredienserna tillagda i så obetydliga doser eller för dåliga kombinationer för att kunna få en chans att visa vad de går för. Vissa ämnen är roligare att lägga till bara för att kunna skryta med dem i reklamen.

Det finns flera roliga historier om just fluffingredienser och hur skönhetsbolagen kan bluffa till det.
Som den om Creme De La Mer.

Bara den exceptionella bakgrundssagan till Creme De La Mer förtjänar en trofé i storytelling . . .

Dr Max Huber, rymdfysiker på Nasa, sökte ett mirakel efter att ha fått ansiktet sönderbränt av ett experiment som gick fel. Under tolv år experimenterade han med sjögräs uppfiskat från havets botten. Sextusen experiment senare fick han fram elixiret som skulle reparera hans skadade hud. Efter Hubers död gjorde Estee Lauder allt för att lägga vantarna på den fantastiska formulan, och lät Andy Bevilacqua med examen i kosmetisk vetenskap analysera det sista av Dr Hubers sjögräslager. Andy kom fram till att "den magiska ingrediensen", som han själv beskrev den, fick man fram genom en alldeles speciell jäsning av det speciella sjögräset, som enbart växte på ett speciellt ställe (vid Kaliforniens norra kust), och enbart plockades två speciella gånger om året när sjögräset var som speciellt rikast på näring. Själva jäsningen krävde sedan ett speciellt ljus och speciella frekvenser av ljud för att magin skulle äga rum.

Den här sagan lockade inte bara Madonna, utan kvinnor över hela världen skrev upp sig på väntelistor för att få lägga slantarna på den lilla hudreparerande 60-ml-burken för 2000 spänn.

När kosmetikakritikern Paula Begoun bad plantbiologiprofessorn Susan Brawley från University of Maine att granska innehållet i Creme De La Mer, konstaterades det att det enda mirakel med Creme De La Mer var efterfrågan på marknaden.

Till största del består nämligen Estee Lauders mirakelcrème av några av de vanligaste och billigaste mjukgörarna och fuktgivarna på kosmetikamarknaden (mineralolja, petrolatum, glycerin, lanolin, paraffin), några av de vanligaste växtoljorna (solros, sesam, mandel, alfalfa), andra vanliga förtjockningsmedel och konserveringsmedel, en jädra massa av den mycket vanliga "fluffingrediensen" sjögräs (även kallad algae, knappast läkande på något sätt, och finns i många välsorterade hälsokostaffärer), och i kontrast till Creme De La Mers påstådda "reparerande" förmåga, alldeles för mycket limeextrakt, ett av de vanligaste hudirriterande ämnena (vilket kan förklara varför Creme De La Mer skulle få huden att se utslätad ut, eftersom en irriterad och inflammerad hud sväller).

Paula Begoun undrade hur mycket det egentligen kunde kosta att stoppa lite sjögräs i en vanlig crèmebas. De kosmetikakemister hon frågade svarade några kronor. Men för Estee Lauder var det värt tvåtusen.

Copenhagen fashion week - part 3 (modebloggare och modevisningar)

2010-08-23T10:25:00.003Z

Modebloggarna syns i varje gatuhörn, i 14 centimeters pumps, skinnleggings, oversize kavajer och etniska smycken. Många plåtar, andra blir plåtade. Inte minst av Yvan Rodic (eller "Facehunter, can you look for Facehunter", som han själv presenterade sig för den oinsatta insläpparen på Stine Goyas visning. "Sir, you have to step aside, sir".) Ur ett demokratiskt perspektiv är det här en självklar och harmonisk bild av modet. Men modebranschen är ju långt ifrån demokratisk, självklar eller ens harmonisk. Och det har klagats, gnällts och jämrats över alla dessa "modebloggare" som den här säsongen äntrat andra sidan av det röda repet - den där sidan där gräset är grönare och champagnen skönare.

"Halkat in som på bananskal", skvallrar en röst på pressbussen.

"Allting börjar tappa stilen, en del av klassen har försvunnit", viskar en annan.

"De sitter bara där för att pimpla gratis öl", fnyser en tredje.

Måhända sitter de där för att pimpla gratissprit - som om de förresten skulle vara de enda. Och även fast många låtsas vara insatta och hängivna verkar de inte få mycket noterat på sina bloggar. Men hur många modejournalister tackar helhärtat nej till nattens fest för särskilt inbjudna på Nimb för att istället åka tillbaka till hotellet och i skenet av laptopen knappa hem en artikel om, tja, modebloggare och modediktatur? Hur många pennor med block ligger över huvud taget i knäna på den moderna tidens modevisningsbesökare?

Det finns de som menar att modeveckan, som i grund och botten är ett fenomen enbart för branschens invigna, har blivit en enda stor weekendfest och att en del visningar, förslagsvis de som lutar mot midnattsslaget, är mer upphajpade partyshower för designerns entusiaster (läs: modebloggare) och entourage (läs: modebloggare) än för press och journalister (läs: professionella).

"Modebloggare" har till och med blivit ett slags skällsord i vissa kretsar. En eufemism för någon "inte professionell nog". Alla som är trendstylade åt det avantgardiska eller rockchica hållet, befinner sig bortom första raden, med en systemdigitalkamera från Nikon i famnen, med en antingen överentusiastisk eller övernonchalant look, eller bara är okänd nog, kan räkna med att någon gång bli tagen för att vara av den nya förpestande arten "modebloggare".

Copenhagen fashion week - part 2 (Ole Yde)

2010-08-19T17:09:00.010Z

"Vår ambition är att samla hela norden och göra Köpenhamn till huvudstaden för skandinavisk modedesign", ekar Eva Kruse, CEO för Copenhagen Fashion Week, i mikrofonen.

Strax bakom mig fnyser Stockholmsbrudarna till, däribland en halvkänd modeprofil från en svensk tevekanal. Stockholmare har generellt svårt för att höra att andra har större ambitioner än dem själva.

Alldeles bredvid mig sitter Cay Bond, och de senaste tio minutrarna har jag stressknaprat på min gratiskaka och verkligen försökt tänka ut något att säga. Allt från "Vad anser du om samhällets behandling av mode som enbart konsumtion och yta?", till "Ursäkta, är det okey om jag lägger mitt kakfat här bredvid dig?". Istället sitter jag där med en magsäck som inte fått arbeta på 16 timmar, manisk på kaksocker och transfetter, med kaffeandedräkt som får luften att darra så fort jag öppnar munnen (note to self: aldrig mer kaffe under modevecka). Nej tack, inga försök till influerande konversationer med Cay Bond den här gången.

Någon kvart senare följs vi alla åt för att inviga modeveckan till färgerna av nya nationaldarlingen Ole Yde.

Cay Bond står nu alldeles bakom mig i kön.

Cay Bond står nu plötsligt framför mig i kön.

Vi presenterar oss för en värd och värdinna i dörren. Värden, en ung man i för stor kostym och för litet leende, eskorterar Cay Bond till första raden, medan värdinnans stålgrå ögon kastar en blick på gästlistan och sedan tillbaka på mig och väser:

"Do you have an invitation?"

"My name is on the list"

"And your name was?"

Jag rabblar det katatoniskt. Den stålgrå blicken sveper i ett vingslag över listan och landar någonstans vid min högra örsnibb.
"You will stand".

Det är något mystiskt med den där värdinnan. Hennes blick förföljer mig som om jag precis smugglat in en bomb i tygpåsen från Karen by Simonsen. När visningssoundtracket dånar igång försöker jag slå mig ner på den tomma platsen precis framför. Jag har varit med tillräckligt många gånger för att veta att det är okey. Men inte på den här visningen. En kloliknande hand borrar ner sina grålackade naglar i stolsryggen. Värdinnan spänner sin väsande stålgrå blick i min. Jag kapitulerar och tänker oerhört barnsligt, att bara för det ska jag lägga silkesvantarna på den där goodiebagen som står halvsäkrad vid värdinnans fötter.
Medan outrot mixas med stående applåder rycker jag till mig påsen med pressgodis. Sen springer jag - åtminstone så fort det går på förra säsongens klackar.

Hemma igen, flera timmar senare, märker jag till min fasa att värdinnan följt med hela vägen hem. På en av mina 323 bilder sitter hon där och stirrar med isgrå blick, rakt in i kameran, rakt in i själen. Bredvid mig på soffan ligger godispåsen från Ole Yde, fortfarande oöppnad.
Cay Bond skulle aldrig ha gjort det här.

Spöklik blekhet, vattenkammade silhuetter och svepande kjolfållor hos Ole Yde,

Copenhagen Fashion Week spring/summer 2011